Debattören argumenterar för en ny GC-väg. Foto: Genrebild
Det pågår ett arbete med en fördjupad översiktsplan för bland annat Loftahammar och Källvik. Vid telefonsamtal mellan Erik Andersson på Västerviks kommun och mig nämner Erik att det kan bli aktuellt att i arbetet ta upp frågan om en gång- och cykelförbindelse mellan Loftahammar och Källvik. Nedan mina tankar om en sådan förbindelse.
Avståndet mellan Loftahammar och Källvik är någon eller några mycket få kilometer. De allra flesta av oss tycker det är ett lagom och bekvämt cykelavstånd. Många av oss tycker det går bra att ta sig någon eller några kilometer till fots. Det finns därför anledning tro att en bra gång- och cykelväg mellan Loftahammar och Källvik skulle bli hyggligt utnyttjad.
Ett av vår tids mantra är ju ”Inga onödiga bilresor”. Med onödiga bilresor brukar vi mena de under fem kilometer. Det finns alltså anledning tro att en attraktiv gång- och cykelförbindelse mellan Loftahammar och Källvik skulle minska antalet onödiga bilresor.
*
Det finns en trevlig och asfalterad gång- och cykelväg mellan Loftahammar och Aleglo längs länsväg 213. Mellan Aleglo och Källvik finns en markväg av mycket låg standard. Markvägen ansluter till Källvik i tätortens nordöstra hörn (Stenvallen). ”Gång- och cykelvägens” sträckning känns mycket lite attraktiv för de flesta i Källvik. Sannolikt används den mycket lite.
På den gällande byggnadsplanen ”Område vid Vivassen” visas tre gångförbindelser mellan Loftahammar och Källvik. En som överensstämmer med vad som nämnts ovan. En annan som ansluter till Källvik öster om parkeringsplatsen vid Mellangårdsvägen. En tredje som ansluter till Källvik vid båtbryggorna i Vivassen.
Den andre, som alltså ansluter till Källvik öster om parkeringsplatsen vid Mellangårdsvägen, fortsätter till Loftahammar över de öppna fälten mellan Källvik och Loftahammar. Den kanske främsta fördelen med detta alternativ är att alternativet är det självklart genaste. En egenskap som gående och cyklande värderar högt.
*
En annan fördel med detta alternativ är att förbindelsen mycket ungefärligt ansluter till mitt i Källvik. En tredje fördel är att anslutningen till Loftahammar mycket sannolikt kan ske mitt i Loftahammar, kanske rent av vid ett blivande Loftahammar Torg.
En fjärde fördel är att anslutningen i Källvik sker där byggnadsplanen visar på en gångväg rakt genom hela Källvik ända ner till Källviken. Emellertid av någon obegriplig anledning är inte gångvägarna utbyggda i Källvik, med ett undantag. Från öster om parkeringen vid Mellangårdsvägen finns en gångväg, några tiotal meter lång och i ett ganska så bedrövligt skick. Men det går ju att bättra på.
Och självklart är det så att en eventuell framtida gång- och cykelväg mellan Källvik och Loftahammar får ett större värde om det finns ett gångvägnät internt i Källvik som stödjer den överordnade förbindelsen till Loftahammar.
*
Den tredje gång- och cykelförbindelsen mellan Källvik och Loftahammar som visas på byggnads- planen utgår från nära Vivassenbåtbryggorna och det är nog tänkt att denna förbindelse skulle fortsätta längs Vivassen till Loftahammar. Är man hyfsat terränggående kan man till fots ta den vägen redan idag. Det är en mycket vacker väg med ständigt skiftande utblickar ut över Vivassen. Man kommer fram till Loftahammar vid marinan.
Av det som nämnts ovan är det svårt för mig att dra någon annan slutsats än att alternativ två är den förbindelse som kan attrahera flest gående och cyklande, och därigenom minska flest ”onödiga” bilresor.
I dagsläget finns ingen egentlig gång- och cykelförbindelse värd namnet mellan Loftahammar och Källvik. Det innebär att gående och cyklande använder sig av länsväg 213. Länsvägen är mycket smal, bitvis är sikten riktigt dålig och några vägrenar att tala om finns inte. Förutom att länsväg 213 används av vuxna gående och cyklande så händer det att vägen också används av barn, av rollator- och rullstols- användare, av föräldrar med barnvagn. Det är en farlig och mycket otrygg trafikmiljö för oskyddade trafikanter.
Per Wramborg