Claes Siöstedt, med sin nya bok.
När odlingsjordbruken skulle rationaliseras, på 1950-talet, var det många småbönder som inte kunde fortsätta bruka jorden, även om de inget hellre ville. När småbruken försvann förändrades landskapet och flera fågelarter slutade häcka i Sverige.
I tisdagskväll berättade Claes Siöstedt om sin nya bok, ”Var tog du vägen drottning Kerstis kråka” (blåkråkan), på Västerviks museum. Boken handlar om förändringar i odlingslandskapet som fått till följd att flera fågelarter slutat häcka i Sverige. Arrangemanget var ett samarbete mellan naturum, Naturskyddsföreningen och Tjust fågelklubb.
Det har alltid varit förändringar i odlingslandskapen i Sverige, men frågan är om inte den stora odlingsreformen från slutet av 1940 -talet var störst.
– Då genomfördes radikala nedläggningar av små jordbruk i Sverige. När det var som värst på 1960-talet försvann ett jordbruk i timmen. Mängder med gårdar lades ned i förtid, säger Claes Siöstedt.
"Har minskat kraftigt"
Men en hel del småbrukare höll sig kvar ända in på 1990 -talet och där fanns det också möjlighet för både ett rikt fågel- och växtliv.
I sin nya bok beskriver han tre av nio fågelarter som slutat häcka i Sverige på grund av förändringar i odlingslandskapet. Den svarta storken som försvann från Sverige i början av 1900-talet, blåkråkan, som försvann på 1800-talet och mellanspetten som lämnade Sverige så sent som 1982.
– Många fågelarter har minskat kraftigt i Sverige de senaste åren, men det märker inte de flesta människorna av.
Finns ännu hopp
Under 60- och 70-talen planterades mycket gran på många åkrar i landet. Idag har man insett att det var naturförstörelse på hög nivå.
– I dag görs det en hel del åt att förändra landskapet, genom att återinföra våtmarker, främst genom EU-bidrag.
De senaste åren har fler tillfälliga fågelgäster besökt Sverige och det nya framväxande landskapet, även om det långt ifrån är den typ av landskap som fanns här tidigare.