Redan i inledningsnumret sätts tonen om att årets revy kommer att bli något alldeles extra. Ribban ligger sedan högt under hela föreställningen och hela ensemblen tar sig över den i varje nummer. Mycket är tack vare texterna som i år håller hög kvalitet och har lokal förankring, där man inte vill samla skratt genom att peka ut någon så de blir ledsna utan det blir underfundigt roligt som publiken skrattar åt ändå.  Blandat med de klassiska revynumren har det tillkommit dans som enskilt eller med inslag i revynumren som tillför hela revyn en extra dimension. Jill Weidenstplpe har verkligen utmanat sina dansare och hela ensemblen i att ta ut svängarna ytterligare. Lägger man till sångnumren, där framförallt Jessika Thunebäck sjunger så man längtar till sommaren i numret Västervik -Bästervik.

Syrligt men aldrig pinsamt

Revynumren är kärleksfullt syrliga med glimten i ögat, det blir roligt men aldrig pinsamt. Det finns också en hel del rekvisita i numren som när Arne Meijer har ett hus på huvudet och en tunna i badbyxorna.

Politikerna i kommunen får sin beskärda del av skratten. I sudda, sudda får Harald Hjalmarsson och Tomas Kronståhl en släng av sleven, när revygänget gör ett nummer av Uppdrag Gransknings program. Eller som när det hittas ogräs på en politikers matta.

Vi får även möta Sune Orkan, Sven Yrvinds mindre kända kusin, som ska segla från Reginelund till Lögabergen i ett bakar.

Västervikarnas svårmod får sig också en genomlysning i numret I vänta på..vadå?

Hyllningen till Lillbabs och Jerry Williams är mycket bra, där Annika Evergren Oskarsson tolkar Vintersaga av Ted Ström på ett fint sätt, som Jerry Williams sjöng in.

Glutt in å varsne som revy heter i år, är en rekommendation till alla Västervikare som vill ha ett gott skratt  och se proffsiga dansnummer. Men tiden är knapp ta vara chansen, i februari är det för sent.