Området där Sankt Petri kyrka ligger kallades på 1700-talet och framåt för Bergens lycka. Det bestod av åkrar och gärden och ägdes av en rik kommissionär Carl Gustav Berg. Han var född i Västervik 1789 och dog 1878 och kallades allmänt för Fattig-Berg. Öknamnet kom sig av att han ständigt framhöll hur fattig han var medan han i själva verket var förmögen.
På området fanns ingen annan bebyggelse än hans gård Karlsruhe. Ladugården låg intill på den plats där mejeriet sedermera byggdes. Han svältfödde sina kreatur eftersom han trodde att pengarna inte skulle räcka under hans levnad. På våren orkade inte djuren resa sig utan måste lyftas upp med störar.
Stadens nöjesplats
Södra delen av området var stadens nöjesplats. Här slog cirkusar och karuseller upp sina tält. Här uppträdde spektakulära personligheter som Tjocka Mimi och Pavla och jätten Edman i egna tält. De förevisade sig och folk kom och begapade dem för en slant.
Cirkus Schreiber gästade här hela januari månad 1881. Cirkusen var inrymd i ett hus av trä som uppförts särskilt för ändamålet. Det innehöll stall, arena, läktare, biljettkontor och schweiseri dvs förfriskningslokaler. Det hade uppförts av stadsbyggmästare Hans Anderberg och hans broder Per Anderberg för en kostnad av 1000 kr, en avsevärd summa på den tiden.
600 personer
Första uppträdandet på nyårsdagen 1881 hade cirkusen besök av 600 personer. Det är ju rätt märkligt att publiken räckte till för en så lång sejour. Kapellmästaren såg bra ut och stadens damer gick varje kväll dit för att beundra honom.
Direktör Schreiber och hans bror förälskade sig i en av stadens barnmorskor som var mycket vacker. Hon fick fribiljett av dem båda och satt på första bänk. Bröderna höll på att ta livet av varandra av svartsjuka, vilket ju också gjorde det hela extra pikant. Särskilt som de inte kunde dölja för åskådarna sitt intresse för föremålet.
Dödlyckan begravningsplats
Bergens lycka gränsade mot den s k Dödlyckan. Den fick sitt namn av att den blev begravningsplats den tid när pesten härjade i landet och i Tjust 1710 till 1711. I Västervik skördade den en tredjedel av stadens befolkning.
Bergens lycka gränsade till gården Paradiset och hur den fick sitt namn är en särskild historia som jag återkommer till i en senare artikel. Omkring 1890 inköptes Bergens lycka av staden för att användas som plats för Nya kyrkan, St Petri kyrka. Den uppfördes i rött tegel och sandsten 1903-1905. Arkitekt var Adolf Emil Melander. Den förutvarande nöjesplatsen förvandlades till en kyrkoplats för tillbedjan av Gud.
Marknadsplats
Östra delen av Bergens lycka var marknadsplats för kreaturshandel. Här hölls en nykterhetsdemonstration den 28 juli 1895 organiserad av en lektor Svensson. Han var en förkämpe för folkbildningen som kanske ingen annan i sin tids Västervik. Ett av sitt livs största ögonblick upplevde han med en nykterhetsdemonstration som han organiserade och ledde.
Den var den dittills största i sitt slag i staden och en av de största i landet. Besökare från hela Tjust mötte upp och färdades till mötesplatsen i särskilt insatta tåg. Idag finns där en lummig park med en damm i centrum.
Skeppsredare och varvsägare
För att återgå till Carl Gustav Berg var han i sin krafts dager handlande, skeppsredare och varvsägare. Han var även kommissionär för de kustångbåtar som anlöpte Västervik, bland dem Ellida, Gotland och Skandia.
Ellida var en lastbåt och hade en högtrycksångmaskin som pustade och stånkade så det hördes på långt håll. När den var på ingång genom Blockholmshålet tyckte stadsborna att den lät: ”Fraktgods, fraktgods, fraktgods, inga passagerare. Fraktgods, fraktgods, fraktgods, inga passagerare.”
Rik västervikssläkt
Carl Gustav Berg tillhörde en gammal rik Västervikssläkt. Hans far, som också hette Carl Gustaf, var rådman och avled 73 år gammal år 1828. Det var en rätt betydande man på sin tid. Ett gratulationsbrev till honom på Carldagen 1787 från Västerviks stad är bevarat till våra dagar och lyder så här.
”Ödmjukaste Gratulation till Grosshandlaren från Westervik-Stad Ädle och Högacktade Herren Herr Carl G Berg uppå Dess Höga Namnes dag den 28 januari 1787.” Med sin maka, född Brandelius och kommen från Stockholm, hade han sju barn däribland sonen Carl Gustaf och döttrarna Johanna Margareta och Maria Gustava.
Johanna var född 1793 och dog 1871. I sitt gifte med rådman Clas Magnus Fallenius blev hon mor till en av landets mest framstående prästmän pastor primarius Carl Magnus Fallenius i Stockholm, död 1865, och lasarettsläkaren Constantin Maximilian Fallenius, död 1901.
Havtonska samlingen
Maria Gustava blev 1836 gift med den framstående fornforskaren och rådmannen Eric Havton i Västervik. På Kunskapskällan i Västerviks gymnasium återfinns den Havtonska arkivet med mängder av uppteckningar kring personhistoria, folklivshistoria och hans boksamling. Materialet kan dateras från 1810-tal till 1840-tal.
Sven Kjellgren
Läs mer på författarens hemsida www.svenkjellgren.com