I Blomtorpet vid Grantorpet under Lofta socken bodde pistolsmeden Carl Magnus Jeremiasson Blom med sin familj. Han var även jägare hos baron Erik Sparre på Gränsö.
Blom var född 1828 i Ingatorp Jönköpings län. Han gifte sig 1857 med änkan Karolina Fredrika Hultberg född 1825 i Hässleby. Året därpå flyttade makarna till Vålningebo i Lofta socken och 1863 till Grantorpet.
En vinterdag var Blom med baron Sparre på en sjöfågeljakt och männen blev vinddrivna under en svår storm. Båten fylldes med vatten och båda tvingades utstå svåra strapatser och lidande. Baronen hade en stor hund som ständigt följde honom. Så var fallet även på denna sjötur och baronen använde hunden som fotvärmare. Men den stackars Blom fick sitta med benen i det iskalla vattnet med påföljd att han förfrös båda. De måste amputeras ovanför knäet och resten av livet tvingades pistolsmeden skutta fram på ett par korta läderklädda benstumpar.
Baron Sparre upplät Blomtorpet åt honom och hans familj. Det sades att Sparre lät bygga hans stuga som var enkel och bara hade jordgolv. Blom försörjde sig framöver som pistol- och bössmed och var skicklig i sitt yrke.
Tapperhetsmedalj
Bloms gode vän var kanalvakten Gustaf Hultin som var en gammal enarmad djupvattenseglare. Redan som fjortonåring hade han gått till sjöss och så småningom avancerat till styrman. Han mönstrade på ett engelskt krigsskepp som deltog i strider mot sydamerikanska stater. Under en batalj år 1847 förlorade han vänstra underarm. Efter konvalescens fick han tapperhetsmedalj i London och engelsk statspension.
Några år vistades han hemma hos fadern Måns Hultin på Kallernäs och försörjde sig sedan som fiskare på olika ställen, bl a i Sandviken och i Kilmare. Han blev anställd på ångsågen vid Helgsjö men olyckan var återigen framme. Inte nog med att han förlorat sin vänstra underarm, nu fick han sin högra hand illa skadad. Hultin fördes genast till lasarettet i Västervik där han fick ligga kvar där för vård.
Enligt Westerviks Weckoblad den 24 februari 1877:
"Läkaren anser att, äfven om några fingrar kunna räddas skall ändå handen i det hela blifva obrukbar, ett missöde så mycket beklagansvärdare, som G. Hultin, efter hvad kändt är, vid tjugu års ålder mistade sin venstra arm under tjenstgöring på ett Engelskt krigsskepp.
Det årsunderhåll, som han derför åtnjuter från England kan likväl omöjligen räcka till uppehälle för honom sjelf, hustru, de fyra omyndiga barnen, bland hvilka det yngsta befinner sig i andra lefnadsåret."
Insamling
Weckobladet tog initiativ till en insamling till förmån för Hultin och hans familj. Bidragen skulle lämnas in till bokhandeln i staden. Tidningen skrev:
"För den af olyckor så hårt pröfvade, snart femtioårige mannen, för hans nödställda maka och de stackars små barnen få vi härmed vända oss till en hjelpare, som under ömmande omständigheter aldrig förgäfves blir anlitad, till hvarje lyckligare lottad person i staden och orten. Större och mindre bidrag mottagas i vår bokhandel och blifva redovisade i denna tidning."
Kanalvakt vid Gränsö
Hultin flyttade nu till Västervik och blev kanalvakt vid Gränsö. Han var ganska vresig och brukade vanligen säja ifrån på skarpen även om det inte alltid var nödvändigt och utan att han menade något ont med det. Men nog mindes fiskaren i Löksundet den lördagsmorgon han skulle in till stan och passerade kanalen.
Han tog ner seglet och lade det i fören på båten som brukligt var, och rodde mot den stängda kanalbron för att betala kanalavgiften till Hultin. När fiskaren närmade sig bryggan kom det hoprullade seglet att peta till Hultins penningskrin som föll i vattnet.
Den ramsa och det vrål som Hultin undslapp sig fick fiskaren att blekna och för all framtid undvika kanalen.
Enorm stämma
Hultin var en kraftkarl med en enorm stämma som han använde för att varna båtar på väg i in i kanalen om mötande båt var på väg. Det var innan varningssignaler sattes upp vid bägge infarterna.
Han använde också sin enorma stämma när han ville tala med torparen i Sundet. Det var torpstället på backkrönet på andra sidan kanalen. Hultin steg ut på sin förstubro och ropade och det berättades att när vinden låg rätt kunde hans stämma höras ända ut till Torrö i skärgården.
En gång kom ett par hästar i sken uppifrån backen vid Sundet och rusade ner mot kanalbron. Vägen kröker tvärt framför kanalvaktens stuga och hästarna hade säkerligen rusat rakt fram mot stugan och slagit ihjäl sig. Men Hultin steg fram på bron och gav till ett illvrål mitt framför hästarna som blev så rädda att de stegrade sig och stannade tvärt.
Specialkonstruerat gevär
Pistolsmeden Blom vid Grantorpet konstruerade ett gevär för den enarmade Hultin så att denne kunde jaga i skogen omkring sin vaktstuga. Han hanterade sitt gevär med stor säkerhet och ännu omkring 1910 sköt han ett rådjur i närheten av kanalen.
Från 1887 till sin död 1912 när han var 85 år gammal, upprätthöll han sysslan som kanalvakt. Han tillhörde IOGT, logen Tjust, och uppträdde mot varje logemedlem som en broder. Sin kroppsstyrka och vigör behöll han in i det sista.
Pistolsmeden Bloms maka dog 1917, Blom själv hamnade med tiden på ålderdomshemmet i Lofta. Han dog 1921.
Sven Kjellgren
Författare, journalist