På bilden har apotekaren Danielsson öppnat sitt fönster för en stunds prat med ett par karlar utanför på Rådhusgatan.
Han var stor både bildligt och verkligt. Och högljudd och grov i munnen. Han röt gärna men utan att mena något särskilt med det. Hans namn var Nils Otto Danielsson och han var apotekare och bodde 1850-74 i Gamla apoteket som låg i hörnet av Storgatan och Rådhusgatan. Kvartersbeteckningen var V kv 32.
En dag infann sig i apoteket den till synes enkla lantbon, riksdagsmannen för Tjust Pehr Benctsson på Källsingsö i Loftahammar. Danielsson och en yngre medhjälpare stod och rörde ihop någon medicin och tog ingen notis om den enkle mannen.
En skur av ovett
Besökaren frågade till slut stillsamt om det här var apoteket Lejonet. Danielsson gav honom en skur av ovett för hans otålighet att inte vänta tills han rört slut. Lika stillsamt som förut frågade den enkle lantbon: ”Kanske det e Lejonet självt?”
Det lär ha varit en av de få gånger Danielsson blev svarslös. Men trots sin barska yta var han i själ och hjärta en snäll och godmodig man. I många år var han fattigvårdsstyrelsens ordförande och brukade bjuda de fattiga på extramiddagar och kaffe. Fast det skulle alltid vara någon yttre anledning: namnsdag, födelsedag eller annan fest i hans familj.
En Aschanare
Danielssons var född i Eksjö och son till prosten Nils Johan Danielsson och Ulrika Eleonora Aschan, syster till den bekante industriidkaren och läkaren Johan Lorentz Aschan, känd under namnet Bergsrådet på Lessebo.
Danielsson hade ärvt mycket av Aschanarnas originalitet. Bergsrådet hade av sin stora förmögenhet inrättat stipendiefonder avsedda för bärare av namnet Aschan. Danielsson hade åtta bröder som alla var Aschanare men Danielsson slopade efternamnet och kallade sig endast med faderns. Redan som ung var han en man för sig.
Apoteket Lejonet
Till Västervik anlände han våren 1841 och fick anställning på apoteket Lejonet. Våren 1843 lämnade han sysslan för konditionering på andra platser. 1850 återkom han och köpte apoteket som han fick privilegium på 1853.
Verksamheten var mycket lukrativ och han kunde tjäna upp emot 10 000 kr årligen. Som jämförelse kan nämnas att stadens grosshandelsfirmor hade vid den tiden inkomster på upp 4 000-5000 kr årligen.
Danielsson var en mycket driftig man och kommunalman. 1874 lämnade han dock sin lukrativa verksamhet för att bli industriägare.
Stadsfullmäktige 1862
Dessutom kom han att tillhöra den första uppsättningen av stadsfullmäktige år 1862, och många år framåt. Han var vidare ledamot av drätselkammaren, vars ordförande han var 1886-1888.
Han var ledamot av fattigvårdsstyrelsen, kyrko- och skolråd mm. Under en lång följd av år ingick han i direktionen för Västerviks sparkassa och i styrelsen för Smålands Bank.
Danielssons levnad inföll mellan åren 1819-1889.
Om hans framgångsrika industriella verksamhet berättar jag så småningom i ett särskild artikel i DVV Västervik.
Sven Kjellgren
Författare, journalist
Läs mer om författarens utgivna böcker på hemsidan www.svenkjellgren.com
Mer info finns på www.bokus.com och på www.adlibris.se.
På båda kan du köpa böckerna, antingen som pappersbok eller e-bok.