När vi träffas i trädgården på Rådman Lincks Gård i centrala Vimmerby – där Leif Larsson bor tillsammans med sin hustru Hamiyat Nakigudde – har ett drygt halvår passerat sedan han insjuknade i covid-19.
Det var i månadsskfitet november-december när Vimmerby kanske drabbades allra värst av viruset som toppolitikern smittades.
– Jag var väldigt försiktig fram tills att jag själv smittades. Min fru fick det också och min ork försvann helt. Jag störtdök rakt ned i källaren och brydde mig inte om något. Det har jag hört flera berätta om, att man tappar stinget fullständigt. Jag ville bara ligga i sängen, sova och vara ifred. Det var som att man tappade livslusten nästan, berättar Leif Larsson.
Hans fru drabbades inte lika hårt av sjukdomen. Hon tappade förvisso både smak och lukt, men var snabbare tillbaka vid god vigör än sin make.
– Att jag klarade mig berodde på att jag fick markservice av min fru. Hon pressade juicer, ordnade mat och fixade och donade. Det var en extrem trötthet som jag aldrig upplevt tidigare. Man fick bringa sig fram för att göra saker och hela december fick jag bromsa och ta det väldigt stillsamt. Det var inte en vanlig influensa, utan det var något man inte upplevt förut.
"Otäck känsla"
Leif Larsson, som är fullmäktiges ordförande i både hemkommunen Vimmerby och i Region Kalmar län, hade hög feber och frossa i fyra dagar.
– Huvudvärken och febern började släppa efter det, men jag var fortsatt väldigt trött. Det var en extrem trötthet, så jag sökte läkare efter 14 dagar. De tog prover och de visade inget illa, så i slutet av december behövde jag inte isolera mig längre. Men sviterna satt kvar och det som var mest påtagligt var den här extrema tröttheten.
Leif tog upp det under ett av fullmäktiges sammanträden.
– I förhållande till många andra har jag klarat mig väldigt väl. Men det är en så otäck känsla att få det här viruset. Jag minns att jag sa att jag inte ens önskar min värsta ovän det här. Det gjorde jag för att det tar så himla hårt på en och då behövde jag aldrig åka in.
Genomgick hjärtoperation 2020
I februari 2020 genomgick Leif Larsson en hjärtoperation. Det gjorde förstås att han var extremt försiktig för att inte smittas med det nya, då helt okända, viruset.
– Jag är tacksam att jag inte fick det under våren 2020. Det gjorde att jag var skapligt stabil i hjärtat och hade fått tillbaka funktionen någorlunda. Jag var inte i toppform, men jag var bättre än jag var i början. Jag minns såväl att pandemin bröt ut där när jag fick lämna universitetssjukhuset i Linköping, säger han och fortsätter:
– Med det jag vet nu, efter att jag själv drabbades, är jag ännu mer tacksam att jag inte fick det under den perioden. Det är ingen vanlig förkylning eller influensa, det är något helt annat och det är det som är skrämmande. Det tar väldigt hårt på en. Jag identifierar inte mig själv som sjuk nu. Jag kan jobba och sköta mina uppdrag, men det första halvåret 2021 har gått tungt. Man har fått bringa sig till att göra saker. Jag förstod först efter hand hur allvarligt det här viruset var. Vimmerby klarade sig ju rätt bra i den första vågen men jag var ändå oerhört försiktig när det gällde att vara bland folk och vi ställde om väldigt många fysiska möten till att bli digitala i mina uppdrag.
Värst har politikern upplevt de mardrömmar han fått, som varit väldigt verkliga.
– Genom hela mitt liv har jag sovit ganska drömlöst. Nu har det varit extremt. Jag har haft väldigt mycket drömmar och jag upplever att drömmarna kommer tillbaka. Det är mardrömmar. Vid två tillfällen har jag haft nära döden-upplevelser och jag minns dem tydligt. Annars minns jag aldrig vad jag har drömt.
Hur ofta har det varit?
– Det är flera gånger i veckan och det har gjort att jag vaknat med ångestsymtom, känt mig stressad och så vidare. En gång blev jag nedknuffad för ett stup efter att ha varit jagad en lång stund. Det var väldigt verkligt. En annan gång skulle jag hängas, men precis innan det fullbordades vaknade jag. Det är drömmar man kan få om man har legat i respirator, men jag har fått det utan att ha gjort det. Det har varit så dramatiskt att det har påverkat mig starkt. Det har varit riktigt otäckt och obehagligt.
Har mardrömmarna varit värst?
– Mardrömmarna är ett tecken på att jag inte tillgodoser mig sömnen. Jag far upp och ned mycket och fortsätter att drömma samma dröm. Så här otäcka drömmar har jag aldrig upplevt tidigare och det blir ett mörker.
"Fått prioritera hårt"
Leif Larsson har lidit av sviterna efter covid-19 länge och också fått bekräftat att han påverkades av sjukdomen.
– Eftersom jag hjärtopererades så sent som förra året togs det prover och jag hade konsultation med läkare. Jag har haft sviter som suttit kvar och främst har det varit den här extremma tröttheten. Jag kände länge att kroppen inte kom igång igen och jag har inte blivit hundra återställd. Jag har haft andra symtom som stökat och fortfarande stökar för mig. Det finns förändringar på lungorna också. Jag har legat lågt med syresättningen, men jag upplevde inga större problem med andningen när jag var sjuk. När det gäller hjärtat hade jag väldigt bra värden, så det är framför allt den extrema tröttheten som varit påfrestande.
I samband med att han fick den första sprutan vaccin mot covid-19 i början av sommaren drabbades han igen.
– Jag hade ändå märkt av en gradvis förbättring och var mer tillfreds, och kunde tillgodose mig sömnen bättre. Efter sprutan gick det jättebra i fem dagar, sedan gick jag rakt ned i källaren och fick extrem huvudvärk. Jag kände att jag inte fixade det och tog kontakt med läkare. Jag har en del kvarvarande symtom och förändring på lugnorna, även om det inte är så mycket. Förklaringen var att immunförsvaret hela tiden jobbar med coviden och symtomen. När immunförsvaret ska ta hand om vaccinationen och det blir det ännu jobbigare. Sakta men säkert har det blivit bättre.
Hur har du kunnat kombinera det med dina tunga uppdrag?
– Jag har fått prioritera ganska hårt och deltagit i det jag behövt fokusera på och hållit undan det jag inte måste. Men man kan inte gå runt så här särskilt länge, för då fullgör man inte sitt uppdrag.
Saknar inte du de fysiska mötena?
– Det gör man. Samtidigt, inte minst efter att jag själv fick det, har man en väldigt stor respekt för sjukdomen. Man får respekt för det. Det är ett bra uttryck, det är inte som allt annat.
"Stark känsla av att vi gjort fel"
Leif Larsson önskar förstås inget hellre än att vi kan befinna oss på andra sidan av det här, att kunna se på pandemin i backspegeln. Samtidigt drar han paralleller till läget i hans hustrus hemland, Uganda.
– Där stängde man ned landet, de fattiga har inte haft jobb och barnen har haft en jättetaskig situation. Barnadödligheten har ökat kraftigt och man har ett sjukhussystem som inte är allmänt. Effekterna av nedstängningen har varit oerhört kraftig. Jag har en stark känsla av att vi i västvärlden har gjort fel. Vi ska naturligtvis skydda oss själva, men att stoppa covid-framfarten i de fattigare länderna, där risken är uppenbar för att utveckla nya mutationer, är också väldigt viktig.
Många Vimmerbybor har ju haft viruset, men har du något råd till Vimmerbyborna i din roll som fullmäktiges ordförande?
– Man har ett ansvar att följa de rekommendationer som finns. Klart att man vill börja göra saker, men det viktiga är att du håller dig frisk och inte medverkar till att sprida smittan. Håll i och håll ut – det kommer en dag när vi kan leva helt normalt igen.