Annons:

DEBATT: Uranbrytning? Nej tack!

"Frågan är om Västerviks kommunala politikers ställningstaganden är stabila och om de skulle ha någon betydelse om brytningen verkligen blir aktuell? Håller det kommunala vetot", ifrågasätter debattörerna. Foto: Arkivbild

DEBATT: Uranbrytning? Nej tack!

Under vårvintern har vi kunnat läsa om företag som hittat uran i Västerviks kommun och vill gå vidare med provborrningar, helt säkert med förhoppningen om att så småningom kunna bryta uran och andra jordartsmetaller. Gruvdrift innebär avsevärda miljörisker både vid brytning i dagbrott och underjordsbrytning. Särskilt dagbrott kräver stora arealer. Förorenat och direkt giftigt avfall kommer i dagen, läcker ut och hotar omgivningarna under svåröverskådlig tid. Lokalt är flera områden aktuella, och särskilt oroande är intresset för dricksvattentäkterna vid sjöarna Hjorten och Rummen.

Annons:

Uranbrytning är åter tillåtet i Sverige från januari 2026; det förbjöds 2018. Uran klassas nu som koncessionsmaterial, ett samhällsviktigt material med särskilt regelverk.

I samband med att förbudet upphävdes började man också luckra upp det kommunala vetot mot brytning. Västerviks kommunala politiker har med något undantag uttalat sig mot planerna vid Hjorten, dock med varierande skärpa. Frågan är om deras ställningstaganden är stabila och om de skulle ha någon betydelse om brytningen verkligen blir aktuell? Håller det kommunala vetot?

*

Brytning av uran hotar miljö och hälsa. När uranet väl kommit i dagen är också användningen förknippad med stora risker. Minnesbilder försvagas men inte har vi glömt Three Mile Island, Tjernobyl och Fukushima. Oavsett om vi tror att inhemsk kärnkraft är säker, så saknas kontroll över hur uranet används, när det hittat ut på den internationella marknaden. Och frågan om slutförvar är verkligen inte löst.

Historien har också lärt oss vad uran kan användas till i militära syften; tänk Hiroshima och Nagasaki, förödelsen och lidandet går knappt att föreställa sig.  Under kalla krigets kapprustning tillverkades flerfaldigt kraftigare bomber. Argumentationen om rustning för avskräckning och ”capacity to over-kill” är surrealistisk men framför allt skrämmande. En konflikt där kärnvapen används kommer även vid så kallad ”strategisk/lokal” användning att medföra ofattbara skador och lidanden, i värsta fall utplånandet av vår civilisation.

*

I och med medlemskapet i NATO finns nya regler och avtal för Sverige att förhålla sig till. Genom DCA-avtalet med USA finns amerikanska baser hos oss, utan uttryckliga förbud mot kärnvapen.

Vi anser att:

 - uranet slutförvaras bäst där det ligger orört i marken.

-  kärnvapen inte ska förekomma på svenskt territorium

- det behövs en kraftig satsning på energieffektivisering samt fossilfria och uranfria energialternativ

- det kommunala vetot ska bevakas och försvaras

- att DCA-avtalet ska sägas upp

 

Nilla Borg, Stig Eriksson, Åsa Österlöf, Jan Odebrant, Mimmi Bäckman, Johannes Löf, Måd Harnell, Jeanine Frifarare, Catharina Brewitz, Babsan Kide och Agneta Engren

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Kommentarerna nedan omfattas inte av utgivningsbeviset för www.dagensvastervik.se.

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt