DEBATT: Västervik har inte råd att utbilda unga åt andra kommuner

För bakom den positiva grundbilden döljer sig en betydligt skarpare fråga. Ser unga människor i Västervik att deras framtid faktiskt går att bygga här? Och gäller det i så fall alla unga, eller ser villkoren olika ut för tjejer och killar?

I Västervik pratar vi ofta om framtid, attraktivitet, kompetensförsörjning och tillväxt. Det är stora ord, men de riskerar att framstå som ihåliga om unga människor samtidigt växer upp med känslan av att utbildning, jobb, inflytande och utveckling finns någon helt annanstans.

Enligt LUPP-resultaten ser många unga i Västervik positivt på framtiden. Det är bra. Men samtidigt tror 54 procent att de kommer att flytta från kommunen. Det är en varningssignal. Särskilt när siffran ställs bredvid andra resultat.

*

Bara 28 procent av ungdomarna uppger att de vill vara med och påverka frågor som rör kommunen. Det är en kraftig minskning jämfört med 2018, då andelen var 50 procent. Samtidigt syns tydliga könsskillnader i flera frågor. Bara 48 procent av tjejerna bedömer sin hälsa som god, jämfört med 79 procent av killarna. Färre tjejer än killar ser mycket positivt på framtiden, och tjejer känner sig också mindre trygga än killar på stan och i centrum.

Det här är inte bara ungdomspolitik. Det här är jämställdhet, näringslivspolitik och framtidsfrågor i samma paket. Om unga tjejer i Västervik mår sämre, känner mindre trygghet, har lägre tilltro till vuxna och i lägre grad ser ljust på framtiden, då räcker det inte att säga att ”unga trivs överlag”. Då måste vi våga fråga vad kommunen, skolan, föreningslivet och näringslivet faktiskt signalerar.

• Vem får ta plats?
• Vem blir lyssnad på?
• Vem får se förebilder som liknar dem själva?
• Vem får pröva sina idéer?
• Vem får tidigt kontakt med arbetslivet?
• Vem får höra att deras framtid behövs här, inte bara någon annanstans?

Den obekväma sanningen är att Västervik inte har råd att utbilda unga människor åt andra kommuner. Vi har inte råd att låta tjejer och killar växa upp med olika framtidsbilder. Och vi har definitivt inte råd att behandla jämställdhet som en mjuk värdegrundsfråga vid sidan av den riktiga utvecklingen.

*

Det går att sätta likhetstecken mellan jämställdhet och utveckling. Det handlar om vilka som vågar söka sig till tekniska utbildningar, vilka som ser sig själva som framtida företagare, vilka som tror att de kan bli chefer, politiker, byggare, vårdledare, ingenjörer, kreatörer, entreprenörer eller föreningsledare här. Det handlar om vilka unga som känner att Västervik är en plats där man får plats på riktigt.

Därför behöver Västervik ett mer aktivt jämställdhetsarbete kopplat till ungas framtidstro.

Vi i Nätverket Victoria menar att kommunen, näringslivet och civilsamhället behöver ta nästa steg tillsammans.

• För det första måste ungas livsvillkor följas upp tydligare utifrån kön. När resultaten bryts ner blir skillnaderna synliga, och det som blir synligt går att göra något åt.
• För det andra behöver fler unga möta arbetsgivare som tar jämställdhet på allvar. På sommarjobbet, under praktiken, på studiebesöket, i mentorskap och i första mötet med arbetslivet.
• För det tredje måste ungas inflytande bli konkret. Inte ännu en dialogprocess där vuxna nickar, antecknar och går vidare. Unga behöver veta vart de ska vända sig, vad de kan påverka och att deras röster faktiskt spelar roll.

Det räcker inte att unga trivs i Västervik i dag. De måste också kunna se sig själva här i morgon. Om vi menar allvar med att Västervik ska vara en framtidskommun, måste vi också mena allvar med frågan om vilka unga som får tillgång till den framtiden.

Annars fortsätter vi att utbilda, forma och inspirera unga människor som sedan bygger sin framtid någon annanstans.

Nätverket Victoria