Arbetarrörelsen och infrastruktursatsningar

Vi inom den svenska arbetarrörelsen har alltid aktivt drivit frågan om en väl fungerande infrastruktur. Det socialdemokratiska arbetarpartiets (SAP, S) krisprogram från tidigt 1930-tal, hade som mål att bekämpa massarbetslösheten i samhället med bl. a hjälp av infrastruktursatsningar. Med ett lyckat resultat då arbetslöshetstalen med dessa åtgärder sjönk till den lägsta nivån under hela mellankrigsperioden. Under LO:s (Landsorganisationen) senaste kongress 2016 antogs en rapport med titeln ”Totalrenovera Sverige”, där målet för LO, är att återskapa den fulla sysselsättningen i samhället. För att nå detta politiska mål anser därför LO att det krävs stora satsningar på infrastruktur, bostadsbyggande och vårt utbildningssystem. LO:s ambitioner med denna expansiva ekonomiska politik är att dessa satsningar på infrastrukturen kommer bl. a att få som resultat att Sverige moderniseras, byggs ihop, där alla invånarna kan ge sitt bidrag till ekonomisk tillväxt och utveckling av hela vårt samhälle. Vi kan då återskapa en optimistisk framtidstro, ett bra samhälle för människorna att bo och leva i.

 Precis som Hjalmarsson skriver i sitt debattinlägg så är Västerviks kommun den enda söder om Mälaren och Gotland som utgör sin egen arbetsmarknad. Trots att Östgötaregionen med sina 300 000 inv. finns i vår närhet. Denna är Sveriges fjärde största arbetsmarknadsregion. Med en modern infrastruktur skulle det ta cirka 45 minuter till Linköping, från Västervik mot nuvarande 1 timma och 45 minuter.

 För näringslivet öppnas det upp helt nya möjligheter för produktion med ett modernt järnvägssystem, där företagens produkter på ett snabbare och effektivare sätt kan nå marknaden. Denna satsning på en modernisering av infrastrukturen kan då få som en positiv konsekvens att det blir mer attraktivt för företagen att etablera sig i vår region. Med klimathotet kan vi också tänka oss att statsmakten på ett hårdare sätt kan komma att beskatta lastbilstrafiken och få då som konsekvens dyrare transporter och svårare för företagen att konkurrera på lika villkor med likvärdiga företag. Närheten till universiteten i Kalmar och Linköping gör det också möjligt för näringslivet att skaffa sig kompetens och spetskompetens. Denna närhet till universiteten är också bra för den offentliga sektorn då även denna, får tillgångar på välutbildad och bra personal. Detta behövs för att vi skall kunna bibehålla en bra och god kvalité inom denna sektor.

För våra ungdomar, som skall läsa vidare på universitet, så blir både universiteten i Linköping och Kalmar attraktiva alternativ då dessa båda ligger inom pendlingsavstånd. En Östersjöbana skulle även ge oss helt andra möjligheter till kulturellt utbyte med städer som Linköping, Kalmar, givetvis andra vägen också och då inte minst under sommarhalvåret.

Västerviks kommun hade en befolkning 1971 på cirka 42 000 inv. mot idag 36 500 dvs. en minskning med 5 500 invånare. Under denna period har befolkningen i Sverige gått från 8 miljoner till över 10 miljoner. Om Västerviks kommun hade haft samma befolkningsutveckling som övriga Sverige så hade vårt invånarantal varit cirka 50 000.  En viktig orsak kring befolkningsminskningen kan vi bl. a söka i vår regions eftersatta infrastruktur. Med en modern Östersjöbana kan delar av vår kommun vara attraktiv för en nyinflyttning och då inte minst i de norra delarna av kommunen. Denna satsning skapar bra förutsättningar för människorna som bor, samt lever där, att arbetspendla till både Linköping och Västervik. Med en befolkningsökning i kommunen genererar det också högre skatteinkomster, vilket kan möjliggöra större satsningar och därmed en bättre social service för människorna i vår kommun. Om vi skall nå klimatmålen i Sverige så är det också nödvändigt att bygga ut och modernisera hela järnvägsnätet i Sverige.

Vi inom arbetarrörelsen i Västervik ser positivt på byggandet av en Östersjöbana då den skapar stora möjligheter för tillväxt och nya arbetstillfällen. Vi är samtidigt på väg in i en lågkonjunktur och ett viktigt politiskt sätt att möta denna är infrastruktursatsningar i vår region, samt i Sverige som helhet. Genomför vi dessa satsningar kommer Sverige och vårt närområde att vara bättre rustade inför framtiden såväl ekonomiskt, sysselsättningsmässigt och förhoppningsvis ett mer jämlikt samhälle. Denna utbyggnad är bra för såväl näringslivet som individen och för samhället i stort.

Tankesmedjan Perspektiv

Krister Mattsson

Anders Södergren

Stefan Nilsson

Peter Iselau

Lillemor Ljungkvist

Roy Karlsson