Arbetarrörelsen och Infrastruktursatsningar

Den svenska arbetarrörelsen har alltid aktivt drivit frågan om en väl fungerande infrastruktur. Det Socialdemokratiska arbetarpartiets (SAP, S) krisprogram från tidigt 1930-tal, hade som mål att bekämpa massarbetslösheten i samhället med bl. a hjälp av infrastruktursatsningar. Med ett lyckat resultat då arbetslösheten med dessa åtgärder sjönk till den lägsta nivån under hela mellankrigsperioden. Under LO:s (Landsorganisationen) senaste kongress 2016 antogs en rapport med titeln ”Totalrenovera Sverige”, där målet för LO, är att återskapa den fulla sysselsättningen i samhället. För att nå detta politiska mål anser därför LO att det krävs stora satsningar på infrastruktur, bostadsbyggande och vårt utbildningssystem. LO:s ambitioner med denna expansiva ekonomiska politik är att dessa satsningar på infrastrukturen kommer bl. a att få som resultat att Sverige moderniseras, byggs ihop, där alla invånarna kan ge sitt bidrag till ekonomisk tillväxt och utveckling av hela vårt samhälle. Vi kan då återskapa en optimistisk framtidstro, ett bra samhälle för människorna att bo och leva i.

Söder om Mälaren så utgör flera av våra kommuner i regionen en enda arbetsmarknad och detta då tillsammans med Gotland. Trots att de norra delarna har nära till Östergötland som utgör den fjärde största arbetsmarknadsregionen i Sverige.  Vi skulle med en Östersjöbana binda ihop de norra och södra delarna och dessa båda skulle då kunna utgöra en gemensam arbetsmarknad tillsammans med t.ex. Östergötland. De moderna tågen kan på ett nästan dramatiskt sätt få ned restiderna mellan våra kommuner som ligger utmed kusten. Som exempel en timma mellan Västervik och Kalmar. De konflikter som finns mellan regionens norra och södra del skulle kunna lösas på ett kreativt sätt då vi får en Östersjöbana som på ett positivt sätt bygger ihop hela vår region.

Enligt den ranking som Svenskt Näringsliv genomförde 2019, så hade vår region Sveriges mest eftersatta infrastruktur. Oskarhamn låg på sista plats, Västervik på 286, av 290 kommuner och inte ens Kalmar som är en residensstad låg särskilt väl till i denna statistik. Vår eftersatta infrastruktur syns också i statistiken kring vår regions placering när det gäller frågan om tillväxten i Sverige. Precis som med infrastrukturen så ligger vi även här i division 6. Detta kan då jämföras med Mälardalen som har cirka tre miljoner invånare och detta område står för 50 procent av Sveriges tillväxt. Denna tillväxt möjliggörs bl. a av ett modernt järnvägssystem genom Svealand och Mälarbanan. Det finns klara samband mellan dålig och eftersatt infrastruktur och möjligheterna till tillväxt för regionen. Mälardalen är ett exempel på detta.

För näringslivet öppnas det upp helt nya möjligheter för produktion med ett modernt järnvägssystem, där företagens produkter på ett snabbare sätt kan nå marknaden. Denna satsning på en modernisering av infrastrukturen kan då få som en positiv konsekvens att det blir mer attraktivt för företagen att etablera sig i vår region. Med klimathotet kan vi också tänka oss att statsmakten på ett hårdare sätt kan komma att beskatta lastbilstrafiken och få då som konsekvens dyrare transporter och svårare för företagen att konkurrera på lika villkor med likvärdiga företag. Närheten till de båda universiteten Kalmar och Linköping gör det också möjligt för näringslivet att skaffa sig kompetens och spetskompetens. Denna närhet till de båda universiteten är också bra för den offentliga sektorn då även denna, får tillgångar på välutbildad och professionell personal. Detta behövs för att vi skall kunna bibehålla en bra och god kvalité inom denna sektor.

För våra ungdomar som skall läsa vidare på universitetet, så blir både universiteten i Linköping och Kalmar attraktiva då dessa båda ligger inom pendlingsavstånd. En Östersjöbana öppna även upp och ger oss i regionen helt andra möjligheter till kulturellt utbyte i hela regionen från Kalmar till Linköping.

Inom vår region skulle den negativa befolkningstrenden istället kunna vändas till dess motsats dvs. befolkningsökning. Detta genom att det moderna järnvägssystemet möjliggör pendling och att människorna på ett helt annat sätt kan välja sitt boende. Denna befolkningsökning skulle då kunna medföra högre skatteinkomster till såväl kommunerna som regionen, vilket kan möjliggöra större satsningar på den offentliga sektorn.

Om vi skall nå klimatmålen i Sverige så är det också nödvändigt att bygga ut och modernisera hela järnvägsnätet i Sverige.

Vi inom Arbetarrörelsen ser positivt på byggandet av en Östersjöbana då den skapar stora möjligheter för tillväxt och nya arbetstillfällen. Vi är samtidigt på väg in i en lågkonjunktur och ett viktigt sätt att möta denna är infrastruktursatsningar i vår region, samt Sverige som helhet. Genomför vi dessa satsningar kommer Sverige och vår region att vara bättre rustade inför framtiden såväl ekonomiskt, sysselsättningsmässigt och förhoppningsvis ett mer jämlikt samhälle. Denna utbyggnad är bra för såväl näringslivet som individen, regionen och för samhället i stort.

 Roy Karlsson, Lillemor Ljungkvist, Krister Mattsson, Anders Södergren, Peter Iselau, Stefan Nilsson