Resten av annonsen var i samma anda. Flummigt, otydligt svammel om ”samverkan” och ”hållbarhet”, men vad personen verkligen skulle syssla med är väldigt oklart. Jag ser framför mig tradiga PowerPoint-presentationer inför ointresserade, halvsovande politiker och otaliga andra långrandiga möten i gruppen med de numera (minst) elva personerna på Hållbarhetsenheten.
Jag föreställer mig mängder med kurser och resor till olika konferenser för att ”samverka med” andra hållbarhets- och utvecklingsstrateger från kommuner runtom i landet. Det finns en mängd av dem, jag lovar. Allihop välavlönade och skattefinansierade.
*
Vi ser allt mer av detta i våra kommuner. Bara i Västervik har vi mängder av personer anställda med ändelserna -strateg, -utvecklare, -samordnare och -lots och de tycks bara bli fler. Det vore faktiskt väldigt intressant att få en redovisning av alla olika tjänster, vad personerna arbetar med, vilken kostnad det innebär för skattekollektivet och vilken eventuell nytta det är för medborgarna.
Kanske kunde man anställa en kostnadsutvärderingslots att vägleda tjänstemän och politiker i detta? En effektutvärderingsstrateg behövs ju också och varför inte slå till med en strategsamverkanssamordnare när vi ändå är igång? Gör plats åt dem! Ta stadsparkens mark i anspråk, bygg ut kommunhuset och gör mer plats åt tjänstemännen så att alla nya lotsar och strateger får sina egna kontor. Och nya stora mötesrum behövs såklart också, när det ska samordnas och samverkas så mycket.
*
Eftersom det kan vara svårt med ironi i skrift, så måste jag tydliggöra att hela föregående stycke självklart var ironiskt och skämtfullt menat. Men egentligen tycker jag att det här är gravallvarligt. Det är möjligt att det kan vara värdefullt och bra med olika lotsar och strateger, men när kommunen inte klarar av sina kärnuppdrag tycker jag faktiskt inte att det är så självklart att vi ska ha sådant fluff.
Det är lyx, någonting som är utöver basal samhällsservice och det passar sig inte med sådant i ett läge där elever i skolan inte får det stöd de behöver på grund av besparingar. När extra resurser i klassrummen dras in, när vikarier inte tillsätts, när personal i både skola och äldreomsorg går på knäna och vittnar om ständig stress och känslor av otillräcklighet. Då är det inte försvarbart, det är faktiskt rent skamligt.
*
Om svångremmar måste dras åt, så bör det inte främst ske i blödande kärnverksamheter. Det får katastrofala effekter både på kort och lång sikt. Människor drabbas hårt. Det finns mycket annat för våra politiker att spara på.
Att låta bli att bygga en onödig infart för en halv miljard till exempel, och att sluta satsa på diverse andra tveksamma ”tillväxtprojekt” för skattepengar. Att låta bli att teckna avtal med banken om ränteswappar där förlusterna blir mångmiljonbelopp är ett annat bra förslag. Och så sluta för jösse namn att hitta på nya tjänster i kommunhuset! Möjligen kan vi acceptera en kommuntjänstemannabesparingsstrateg, eller varför inte en lotsavvecklingssamordnare?
Magdalena Lidestam
Fotnot: Magdalena Lidestam bor i Överum, är fyrabarnsmor och folkhälsovetare. Hon jobbar idag på Arbetsförmedlingen i Västervik som arbetsförmedlare, främst inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Hon har tidigare varit politiskt aktiv för Moderaterna i Västervik, men har nu lämnat partipolitiken. Det stora intresset för samhällsfrågor finns kvar och framöver kommer Magadalena Lidestam skriva en krönika i månaden för Dagens Västervik. Åsikterna som framförs är skribentens egna.