Nedlagda bensinmackar, tomma skollokaler och förfallna ödehus som vittnar om en utveckling där folk lämnat landsbygden. Jag brukar fantisera om hur det var på den tid då landsbygden levde, när det fanns lanthandel och café i varenda liten by, när det var fullt med ungar som lekte på byskolornas skolgårdar. Nu är det bara... tomt. Samhällsservice har försvunnit och människor har flyttat någon annanstans.
Jag och min familj bor i Överum, ett litet brukssamhälle i norra Västerviks kommun, ett samhälle som blomstrade en gång i tiden, speciellt på -50, -60, -70-talet. Vi kom hit 2003 och då fanns betydligt bättre samhällsservice än idag. Vi hade bank, vårdcentral, tandläkare, apotek, BVC, förskola och skola F-9, matbutik, pizzeria, gatukök, kiosk, blomsteraffär och bemannad bensinmack.
Det fanns även hotell och vandrarhem. Ja, alltså inte precis allt man kanske önskar sig när det gäller utbud, men ändå en schysst samhällsservice som gör att livet kan funka för en familj.
*
Nu är det mesta av ovanstående borta. Det som drabbat oss hårdast är att en bra högstadieskola har lagts ner samt att vården försvunnit. Högstadieeleverna får numera åka buss till Gamleby. Bussarna dit är ofta överfulla så barnen får trängas och stå upp i mittgången. Östra Ringskolan är dessutom byggd för liten så eleverna har det rätt trångt om dagarna. Skoldagarna blir också längre för alla de som måste åka buss.
En väl fungerande vårdcentral är ett minne blott. Fina, ändamålsenliga lokaler står nu helt tomma. Behöver man vård får man helt enkelt sätta sig i bilen/bussen/tåget och åka en bit. Man får nu vänta betydligt längre på vårdbesök, tillgängligheten blir såklart mycket sämre när en vårdcentral försvinner och andra mottagningar ska ta emot fler patienter. En klar försämring som drabbar många.
*
Protesterna från ortsborna var högljudda, både när vårdcentralen och högstadiet skulle försvinna, men politikerna valde att inte lyssna. Vart fjärde år brukar det dock vara några politiker som låter sig fotograferas av tidningen utanför den stängda vårdcentralen, de låtsas ”kämpa” för att den ska kunna öppna på nytt.
Tyvärr tycks inte engagemanget vara äkta utan det handlar nog mest om de egna personkryssen. Efter valet brukar det nämligen bli ganska tyst i frågan.
Vi som bor på orten har slutat protestera, vi orkar inte stånga oss blodiga när vi vet att ändå ingen lyssnar på oss. Vi får helt enkelt vänja oss vid försämrad service eller flytta dit servicen finns. Politikerna bryr sig inte om landsbygden, jag har faktiskt hört några säga att ”man får skylla sig själv att man bor där”. Det tycks tyvärr vara den allmänna inställningen.
*
Många av er som läser detta bor säkert inne i Västervik och bryr er inte heller om vad som händer utanför staden. Men ha i åtanke att utvecklingen kommer att drabba även er om vi inte hejdar den. Vi ser redan hur samhällsservice försvinner och hur butikslokaler står tomma även inne i Västervik. Det har bara börjat.
Tänk också på att de som vill lämna landsbygden kanske inte väljer att flytta just till Västervik, de kanske väljer någon annan stad? Det innebär i så fall minskade skatteintäkter och i förlängningen försämrad samhällsservice. Med minskad samhällsservice väljer ännu fler att flytta från kommunen och det blir en negativ spiral. Det kan gå fortare än vi tror.
”Framtiden existerar inte och kan inte förutsägas. Den måste föreställas och uppfinnas” (HB Gelatt).
Det är mitt favoritcitat, ett citat som är väldigt tankeväckande. Ofta pratar vi nämligen som om utvecklingen är ostoppbar, ”vi måste möta framtiden”, när vi i själva verket skapar framtiden själva.
”Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner”, är ett annat citat, men i det här fallet är det tveksamt om det ens har varit goda intentioner från de styrande.
*
Vi måste fundera över den faktiska nyttan av den politiskt orkestrerade samhällsförstörelsen. Ska vi skapa vår egen framtid till det bättre är det bra med insikt och kunskap om hur utfallet faktiskt blev. Därför vore det på sin plats med en redogörelse och analys av vad nyttan blev, till exempel för nedläggningen av högstadiet och vårdcentralen i Överum.
Vad har det inneburit ekonomiskt, socialt och för livskvalitén, för överumsbor, gamlebybor och västerviksbor? Var det någon som förlorade på det? Var det någon som tjänade på det? Och i så fall på vems bekostnad? Min övertygelse är att alla förlorat och ingen vunnit.
Vi behöver alla fundera på vilken framtid vi vill ha och hur vi skapar den. För det är faktiskt vi själva som skapar den, glöm inte det.
Magdalena Lidestam
Fotnot: Magdalena Lidestam bor i Överum, är fyrabarnsmor och folkhälsovetare. Hon jobbar idag på Arbetsförmedlingen i Västervik som arbetsförmedlare, främst inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Hon har tidigare varit politiskt aktiv för Moderaterna i Västervik, men har nu lämnat partipolitiken. Det stora intresset för samhällsfrågor finns kvar och framöver kommer Magadalena Lidestam skriva en krönika i månaden för Dagens Västervik. Åsikterna som framförs är skribentens egna.