Sofia Ahlstrand skriver om klimatkrisen i en gästkrönika. Ni kan läsa den här nedan.
Jag började fundera på det när jag läste Viktor Bankes tweet om att gröna somrar kanske blir en lyx för kommande generationer. Lite som en gång var med kalla och snöfyllda jular. För att uttrycka det tydligt är situationen med miljön väldigt allvarlig. Det kan omöjligt ses som en kontroversiell åsikt längre.
Eftersom jag ofta tänker att individen är en del av något större är det lätt att skjuta problemet ifrån sig. Hur ska jag orka med att arbeta emot invanda mönster och varför ska jag göra si eller så, om inte länder eller större företag gör mer? Det i sig är en rimlig fråga. Men vad kan jag och andra göra egentligen? Och hur mycket ska vi göra det? Vem bör göra vad?
Det pratas mycket om konsumtion, resor, bilar, mat och vanor. Experter har ringat in vår livsstil som en grundorsak till klimathotet. Det finns extremfall som reser till utomeuropeiska länder varje månad för att ta bilder i kläder de aldrig mer kommer använda. Jag vill inte peka ut någon eller några, fast samtidigt vill jag det. För jag blir trött ibland. Trött på att vissa personer som förespråkar en ohållbar livsstil inte eller sällan gör något vettigt av sitt inflytande på sina x miljoner följare på instagram.
Mitt nyårslöfte
År efter år har jag som nyårslöfte att bli en bättre konsument. Det är ganska smidigt att alltid ha samma nyårslöfte som dessutom har med miljön att göra, rekommenderar er att testa. Jag tar mig sakta framåt med detta nyårslöfte. När jag lyfter ämnet konsumtion med olika personer varierar svaren. En del gillar att på ett nästan skrytsamt sätt redogöra för hur lite och hur etiskt samt miljövänligt de konsumerar. Det är naturligtvis helt rätt sak att skryta om.
Det är vi andra som ska skämmas. ”Att ändra konsumtionsvanor sker inte över en natt” sa en bekant till mig. Jag tycker att det stämmer, och att vi bör tänka på det. Vi bör överhuvudtaget alltid tänka. Det är när vi inte tänker eller slutar förhålla oss till fakta det blir svårt. Hur har vi historiskt tänkt kring detta för 20,30 år sen? Vissa har uppenbarligen inte funderat alls medan andra har det. Det är ganska pinsamt att höra hur klimatforskare påpekat problemen under lång tid men att det ignorerats. Först nu när det akut hotar vår livsstil och framtid kan vi bry oss. Klimatförändringarna slår hårdast mot världens fattiga. Det är en orättvisa på så många plan.
Behöver reflektera
Hur ska vi lösa det här då? Det kommer bli en intressant och jobbig process att följa. Vad kommer hända egentligen? Kommer omiljövänliga vanor kraftigt begränsas eller rentav förbjudas? Hur kommer det att ske? Eller ska vi myspysa vidare i en idé som bygger på att var och en själva ska ordna det? Och att det kanske kommer lösa sig? Hur kommer vi i framtiden se på spontana shoppingsresor till London över en helg? Hursomhelst kan väl den som står utan skuld kasta den första stenen.
Vi behöver i vilket fall reflektera över vårt egna beteende. En sak vill jag avslutningsvis få sagt. Det finns ingen vettig människa med rimlig analys som anklagar dig som bor på landet och som måste ta bilen till jobbet för att det inte finns några bussar. Punkt.
Sofia Ahlstrand