Affärerna är uppbyggda som en snitslad bana så att man ska vallas som konsumtionshetsade får. Jag försöker hålla ner min egen konsumtion. Syr egna rengörings-pads av utslitna örngott och ger bort hemkokt kola i julklapp. Men när jag går omkring i julhandeln och ser tomten sitta trött med ett skrikande barn i famnen mitt i kommersen, bredvid en trubadur som ljuger och sjunger att ”All I want for Christmas is you”, känner jag bara att mina töntiga hemgjorda kolor är en piss i havet. Det radar upp sig i oändliga hyllmeter: necessärer, sminkborttagningsflaskor, hörlurar, badskrubbhandskar, läsglasögon, jultröjor, smycken, parfymer, burkar, tofflor, blinkande mössor och tutande leksaker. Rad efter rad, affär efter affär, galleria efter galleria, stad efter stad. Vi går in i en smyckesaffär med 70 procents nedsatt pris på allt och i panik köper jag på mig tre nya örhängen. Jag sväljer det som en abborre sväljer fiskarens största krok. Jag sprattlar och försöker komma loss, men det är ingen idé. Jag sitter fast, tillsammans med resten av fåren. Hunden skäller. Vi springer.
*
Vi borde åka utomlands också. Vi borde åka på charter. Ungarna tjatar, alla deras kompisar har varit på charter. Orättvist att inte de får åka på charter bara för att de råkar ha flygkritiska föräldrar. Jag orkar inte längre. Jag vill också vara ett får på terminalen. Jag vill också vallas på flygplanet. Jag vill också dricka en drink vid poolkanten. Bä. Bäää.
Är inte maten väldigt dyr förresten? Alltså, maten vi lagar och äter och ger till dem vi älskar. Vad kostar ens ett paket mjölk nuförtiden? Alla borde väl kunna köpa ett paket mjölk utan att bli ruinerade? Jag menar, pengarna måste ju räcka till badskrubbshandskar och ny TV och charterresa också, det är orimligt att mjölken är så dyr! Mjölken och äpplena från Sydamerika och de färska blåbären i januari. Alldeles för dyrt är det.
*
Åka utomlands en gång per år, minst, och ha billig mat. Och så handla julklappar och nya skor och riva ut det gamla köket och in med det nya och bygga om sommarstugan. Herregud, det är väl inte för mycket begärt? Jag menar, vad kan hända? Det är ju inte som att jorden går under.