Jag har sysslat med en hel del grejer som varit totalt tramsfria i mitt liv. Istället har det varit gott om ”ordning och reda”. Lärde mig femmans, sexans, sjuans, åttans tabell. Fick MVG i spanska. Stavade alltid rätt till ”egentligen” och ”ugn”. Sparade alla mina betyg i en fin mapp i bokhyllan. Jag har alltid älskat att mäta, få poäng, skriva upp i bok, få svart på vitt, på papper, vem jag är och vad jag lärt mig. Alla rätt på Matte C-provet.
Jag körde på det spåret hela skolgången. Det tramsfria spåret, kan man säga. Och så plötsligt hittade jag teatern. Eller om den hittade mig. Eller om det bara råkade bli så. Och jag beslöt mig för att gå på folkhögskola. Tumultet som utbröt i all min ordning och reda var inte nådigt. Var är alla böcker? Var är proven? Var är mina poäng och betyg?
Mindfuck. Vad är det här egentligen? Vi tramsar ju bara. Det är bara trams. Vadå gruppövningar och solhälsningar och tillit och samarbete? Vadå kroppsspråk och ögonkontakt?
Och sen, ja håll i er nu för här kommer klyschan; fattade jag att jag lärde mig på ett annat sätt. Utan poäng och betyg. Att jag lärde mig på insidan. För livet.
*
Somliga saker är lättare att mäta än andra. Om ett mattetal är rätt eller fel, till exempel. Om jag stavat rätt till ”egentligen”. Somliga saker är svårare att mäta än andra. Relationer. Tillit. Samarbete. Det går inte att mäta. Inte på samma sätt som vi mäter matte.
Jag har haft ynnesten att få möta barn i dramasammanhang i skolan. Tillsammans med mig har barnen fått öva på gränser, att ta plats, samarbete, tillit. Det är mäktigt att se hur mycket som kan hända efter att ha träffat samma grupp en handfull gånger. Hur någon som förut satt längst bak nu vågar gå upp på scenen och improvisera. Hur snabbt gruppen hittar fokus.
Det är så märkligt att det här med drama inte är ett stående inslag under hela skolgången. Att det inte har samma status som matte och svenska. Att det inte får ta det utrymmet det förtjänar. Tänk vad mycket annan tid som skulle sparas in förresten, om drama var ett grundämne. Konflikterna kunde bli färre, lärarna kunde rätta prov och räkna poäng istället för att vara domare i rastbråken.
För kan det vara bra att lära sig räkna? Ja.
Kan det vara behövligt att lära sig tala och skriva? Ja.
Är det viktigt att lära sig förhålla sig till andra människor? Jovars.
*
Så här skulle det kunna låta, till exempel:
– Vad gör ni? Jaha, ni tramsar. Förlåt mig. Fortsätt.