Jag var väl typ åtta bast, och vi var på Bjuggö, min favoritstrand. Kastade bollar, smorde in hela kroppen med blålera, blåste bubblor, grillade korv. Sånt man gör när man är åtta bast och har sommarlov på sin favoritstrand. En gång satt det en farbror i en solstol en bit bort. Läste i sin bok, hade på sig sin solhatt, öppnade ibland sin kylväska för att ta fram en kanelbulle eller en skvätt mjölk till termoskaffet. Inget konstigt alls.
Förutom, att det här var ett ”naturist-bad” (även om det mestadels inte märktes) och just den här farbrorn var naken. Alltså NAKEN. = KONSTIGT. Vi kikade och pekade och fnissade och tyckte att det var bland det sjukaste någonsin. Han var NAKEN!!!!!
*
Min unge går på simskola. Så stor är hon, att hon går på simskola. Med simskolelärare, frysblåa läppar, dåligt väder och barnskratt som studsar mot vattenytan. Killarna har badshorts med spiderman-tryck, tjejerna har bikini med volanger och prinsessor. Badkläderna döljer de små snipporna och snopparna och bröstkorgarna som om tio år ska börja växa. Inget konstigt med det. Inget konstigt alls.
Förutom, att jag fick ett par nya glasögon häromveckan. Alltså, ni vet, världsglasögon. En sån där ”insikt”.
Såhär: vi var i ett sammanhang som somliga skulle kalla hippie. Där kvoten människor som använde drömfångare och leopardkostymer var väsentligt mycket högre än på Lindex en vanlig tisdag. Vi kände oss till en början obekväma när folk vi aldrig träffat förut kramades istället för att ta i hand, och när en del gick runt i bara mässingen. Så när vi skulle gå och bada vid den lilla bryggan i den lilla ån förstod vi ju redan innan att här var det inte tal om varken speedos eller badboxers, utan här badade man som man är. Nej, såklart kunde man också bada i simkläder om man ville det, men ”nu gör vi den här grejen fullt ut”, tänkte vi. Ska det vara så ska det vara, och hela den biten. Vi hade faktiskt inte ens packat med oss badkläder. Så vi la byxor och t-shirt och trosor i en hög på stranden inför doppet.
*
Konstigt, märkligt, obekvämt. I ungefär arton sekunder. Sedan fattade jag, att det här ”konstiga” inte var konstigare än människor som badar. Och plötsligt insåg jag hur omständliga de här reglerna kring nakenhet ändå är. Alla de här trosorna som krånglats av under en handduk i något högt gräs som kryllar av fästingar för att ingen ska se, och alla dessa bikinitrosor i osköna material som sitter fel och åker in i stjärten stup i kvarten. Så befriande och enkelt att bara BADA. Inte mer, inte mindre. Glasögonen var på. De satt som en smäck där på nästippen. Plötsligt såg jag våra hittepå-regler för vad de är. Varför har vi de här polyester&elastan-trasorna på oss från början? För att vi inte ska få alger i snippan? För att varje badstrand skulle urarta i en sexuell orgie? En vän till mig sa att det ju faktiskt är tvärtom. Att det känns sexigare med badkläder, att könsorganen blir avsexualiserade när alla är nakna. Det blir ingen grej. Att det är gömmandet som är sexigt. Så är det därför vi har dem på? Är det därför jag klär min dotter i badkläder? För att det ska bli lite hemligare och sexigare aura kring henne? För det kan ju inte vara för att det blir så kallt efteråt i badkläder? Ni vet, när de sitter sådär slimmade och kalla och blöta mot kroppen och är omöjliga att få av sig.
*
Att följa med till simskolan med nya glasögon. Att se volangerna och de små badbyxorna och alla krångliga spännen och snoddar. Wow, varför gör vi det så svårt för oss själva? Egentligen? Nej, ni behöver inte vara rädda, jag kommer snällt ta med mig baddräkt och bikini till badstranden, och som sig bör kommer jag att lära min fyraåring att nu har det börjat bli dags att dölja vissa delar av kroppen för de ska man bara visa när det ska liggas och göras barn. Men glasögonen sitter där de sitter.
”Jag kan inte bada för jag har glömt badkläder”. Vänta nu. Där är vattnet. Här är jag. Klart jag kan bada. Egentligen.