Den första idén som kom från Sverigedemokraterna i Vimmerby röstades ned.
Den kom från fel parti, hävdade Annelie Jakobsson (SD). Trots att moderaterna lovat att ”bra idéer är bra idéer oavsett vem som kläcker dem”.
Men moderaternas dilemma är större än så… Jag skulle vilja sammanfatta veckan just med ett ord: dilemma.
Dramatens dilemma med en skådespelare som är dömd kvinnomisshandlare.
Birgitte Bondesen, Swedbanks f.d. VD som gick rakt i mediafällan.
Och så Vimmerbymoderaternas dilemma när det kom ett förslag från SD, som man själv haft med i sitt valmanifest. men som man nu fick rösta ned.
Det sistnämnda visar hur vanskligt det är att inte kommunicera sina skäl fullt ut. Jag vill påstå att alla moderater utan undantag vill att Vimmerbys gamla ska förstå vad hemtjänstens personal säger, även om de kommer från vitt skilda länder. Det kan de bara om det pratas svenska. SD ställde det kravet i fullmäktige men blev nedröstade av bland annat moderaterna.
*
Självklart har SD rätt; jag tror att minst 90 procent av befolkningen vill att våra gamla ska kunna prata svenska med hemtjänstpersonalen. Dilemmat är bara att det inte finns tillräckligt många vikarier som kan prata svenska. Och inte tillräckligt med invandrare heller. Så det återstår endast invandrare som inte kan svenska. För detta faktum böjde sig moderaterna.
Detta är bara en del i den misslyckade invandrarpolitiken senaste decenniet. Två år i SFI räcker inte. Istället borde svenskundervisningen pågå till ett muntligt och skriftligt prov klarats av. För unga går det snabbt. För äldre kan det innebära 4-6 år av svenskundervisning.
Men det är en kostnad man får ta, om vi menar allvar med att integrera invandrare i samhället. Och de behövs. Men nu går det i otakt. Invandrare kommer ut från SFIn idag utan att kunna prata eller förstå svenska tillräckligt bra.
Samtidigt med beslutet att säga nej till SD:s förslag, trots att det är fullt rimligt, borde man författa ett förslag till riksdagen att förändra SFI:n från 2 år obligatoriskt till att istället vara så lång det behövs, tills provet klarats av. Går det att ta körkort på det sättet så går det att lära sig ett språk.
*
Dramatens dilemma är ju sprunget i något mycket sorgligt; psykisk och fysisk misshandel. Hela nationen lider med Josefine Nilsson (TV-dokumentären i veckan) och alla andra kvinnor som blir slagna i nära relationer.
Det är viktigt att rättsväsendet står upp med lagstiftning. Återigen får vi exempel på en lagstiftning som inte alls tillmäter misshandeln tillräckligt starkt straff. Detta trots att mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld har en lagstiftning som genomgått förändringar.
Grov misshandel ger fängelse 18 månader till sex år. Grov misshandel blir det om gärningen/våldet betraktats som livsfarligt. Herregud, endast 18 månader för att nästan slagit ihjäl någon.
Grov kvinnofridskränkning börjar på 9 månader…
I det aktuella fallet jobbar skådespelaren kvar på Dramaten och nånstans kring 11.000 namnunderskrifter på nätet (i onsdags) krävde att han skulle mista jobbet eftersom han fick en så mild dom i hovrätten. Villkorligt….
Men dilemmat är också än vidare; ska personer som döms i rätten (om än till lågt straff) också dömas i sociala medier och på sin arbetsplats? Ja, säger tveklöst Metoo-rörelsen som är dödligt trötta på mäns våld mot kvinnor. Kanske vi behöver denna typ av kölhalning i sociala medier för att visa dessa män att straff också utdöms socialt…
*
Så Swedbanks dilemma till sist. Så här ligger det till: Uppdrag Gransknings (UG) redaktion tar fram ett material till 90 procent klart. Man börjar med att publicera en liten del, för att se om Swedbank har en sanningskultur. Swedbank, som trodde att hela avslöjandet var klart, knep igen och förnekade. Så kom UG med ytterligare 20 procent av materialet. Och nu började Swedbank svamla, gjorde en egen utredning, men som inte publicerades i sin helhet. Fel igen…
UG la in ytterligare 30 procent av materialet och nu skakade hela banksverige. Mer material kom och i fredags gick också Nordea och SEB starkt ned på börsen, och följde Swedbank i fallet. Förtroendet är nu noll för svensk bankväsende.
Men dilemmat då…? Jo, att makthavare aldrig lär sig att direkt gå ut och tala om den fullständiga historien, och tala sant, och agera direkt. Otaliga politiker och företagstoppar har försökt komma undan i tron att journalisterna enbart har det material de publicerat .
Räkna med att de har hela bilden… Från början…
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i DV, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte DV:s.