Under Sjukvårdsövning 25 övade sjukhuset på att hantera stora flöden av patienter som kommer samtidigt. Här har denna "patient" fått ett rött reflexband på armen. Det betyder att läget är akut och att hon ska prioriteras att få hjälp. Foto: Erik Westberg, Försvarsmakten
Västerviks sjukhus är en av alla aktörer som genomför olika övningar under denna vecka, när Försvarsmedicinskt centrum har anordnat Sjukvårdsövning 25. På tisdagen hade de ställt upp två stora tältsjukhus bakom akutmottagningen, där en övning skulle äga rum. Totalt var det 30 skademarkörer som låtsades vara skadade, och ungefär lika många från sjukhuset som turades om att genomföra övningen.
– Sjukhuspersonalen ska öva triagering, som är sortering av patienter när det är flera skadade på samma gång. De ska testa ett nytt system för detta. Det här kommer bidra till att ni indirekt får en bättre sjukvård här i Västervik, säger Emilie Nowlin som är ansvarig för alla skademarkörer.
Detta var del två i en större övning under tisdagen som började med att sjukvårdare inom Försvarsmakten skulle ta hand om 30 personer som tagit sig ut från ett brinnande hus (Läs mer om den övningen HÄR). Utöver att öva på att prioritera vem som kan behöva vård först var detta också en chans för Försvarsmakten och Västerviks sjukhus att öva på att samverka med varandra, när de värnpliktiga sjukvårdarna skulle lämna över alla patienter till sjukhuset.
Reflexband används i nytt system
I det första tältet togs skademarkörerna emot för att få en snabb första bedömning. Tidigare har man använt sig av priokort som man hänger runt halsen på de skadade, som ett halsband. Nu testade de ett nytt system, där man i stället använder sig av reflexband i olika färger, sådana som man sätter på armen. De var sorterade i olika färger, från grönt band där det stod ”Ej brådskande” på till rött band för de som skulle prioriteras först.
Mellan de två tälten fick patienterna sedan vänta på att bli insläppta. De som hade rött band runt handleden fick komma in först.
– Det kan ju kännas tråkigt som patient att ”varför tar de inte hand om mig, jag har ju jätteont, jag har ett ben som sticker ut från handen” men då kanske någon annan har en inre blödning till exempel, som är i betydligt sämre skick. Då måste man prioritera dem först, säger Nicklas Johansson, sjuksköterska på Försvarsmedicinskt centrum.
I nästa tält gjordes en större bedömning och eventuell behandling, samtidigt som de behövde lista ut hur de skulle få plats med alla patienter på sjukhuset, och på vilken avdelning som alla patienter skulle få plats på. De hade bland annat en stor whiteboardtavla där man skrivit upp vilka tider som fanns för operation, hur många platser som finns på IVA, hur många som fått föras till ett annat sjukhus och hur många som avlidit.
Olika prioriteringar
Det var 30 skademarkörer på plats. Men eftersom regionen ville öva på att ännu fler än så kom till sjukhuset ungefär samtidigt fick vissa av skademarkörerna gå flera varv mellan tälten.
En av skademarkörerna som fick gå flera gånger är Lina Ramshage Oskarsson, då hon prioriterades som en av de som behövde mest hjälp snabbt. Det var olika personal som genomförde övningen, och resultatet blev lite olika varje gång.
– Några gånger var det i stort sett palliativt, att de kom fram till att jag skulle få ligga på en avdelning, några gånger dog jag och en gång bedömde de att de skulle intubera mig och borra utifrån min sprängskada i huvudet, berättar hon.
Åsa Wallström och Sara Jakobsson jobbar båda som sjuksköterskor och katastrofansvariga. Under övningen var de med som instruktörer.
– Vi instruerar deltagarna på varje station, vad de ska göra, och utvärderar också hur det fungerar. Vi provar ju ett nytt koncept som vi tagit fram, med formulär och triagering, säger Sara Jakobsson.
Hur skiljer sig övningen från hur det hade varit i verkligheten?
– Tanken är ju att det ska vara så likt verkligheten som möjligt förstås. Men i verkligheten skulle man ha mer att göra, och besluten om vem som ska få vård först är svårare, säger Åsa Wallström.
Hur har övningen gått idag?
– Det gick bäst första vändan när militären kom med alla skadade, då kom ju inte alla patienterna samtidigt. Nu när övningen har hållit på ett tag och vi bytt ut vår personal så kommer alla patienterna på samma gång, då har det varit svårt att hinna med i tält 2. Men jag skulle säga att det i tält 1 har gått bättre än förväntat. Där sker prioriteringen snabbt och man kommer snabbt vidare. För det har ändå varit en farhåga för vår del, att den skulle ta tid och stocka patienter. Det är mer att vi får ta lärdom att tält nummer 2.