Carolina Stalebrant, Akko Karlsson och Marie Stenmark
Miljö – och byggnadsnämnden i Västervik yrkar på att Mark – och miljööverdomstolen (MÖD) meddelar prövningstillstånd av den fd roddklubben, gällande begreppet ianspråktaget. En enig nämnd anser att ianspråktaget betyder någonting annat än vad som Lars Tholmark, nuvarande ägare till fastigheten anser.
Miljö – och byggnadsnämnden förlorade ärendet i Mark – och miljödomstolen, då domstolen gick på Lars Tholmarks tolkning av begreppet ianspråktaget, att fastigheten haft ett staket omkring sig och det tyder på att fastigheten varit avhållet att allmänheten inte haft tillträde till tomten.
- Att fastigheten är ianspråktagen innebär inte att det staket som funnits omkring har haft för avsikt att hålla allmänheten borta från området, säger Akko Karlsson (MP), vice ordförande i miljö – och byggnadsnämnden.
Carolina Stalebrant, tillförordnad miljö – och byggnadschef anser att det är viktigt att få prejudikat ör begreppet ianspråktaget för verksamheter.
- Det är nämndens uppfattning att lagtillämpningen har många gånger ianspråktaget kommit att jämställas med – att allmänheten inte har tillträde. Det gör att det första särskilda skälet att ianspråktagandet gör att strandskyddets syften saknar betydelse, läses på ett olyckligt vis, säger hon.
Nämnden anser att Mark – och miljödomstolen tolkat begreppet ianspråktagit på ett felaktigt sätt och därför ansöker man om prövningstillstånd. Nämnden framhåller även att mark – och miljödomstolens beslut är delvis fattat på felaktiga grunder och det i sig motiverar ett prövningstillstånd.
Letat efter uppgifter
Miljö – och byggnadskontoret har letat efter uppgifter från tiden då Roddklubben hade ett staket runt omkring fastigheten. Det första beviset att det funnits ett staket runt omkring Roddklubben, har hittats i ett styrelsedokument från 1936, där det står att styrelsen har satt upp ett stängsel. Anledningen var att man ansåg att det var ett problem med människor som gick över tomten för att komma till badet på Lögarbergen. Senare från 1942 finns det dokument som säger att den bastu som fanns på fastigheten använtsflitigt av Roddklubbens medlemmar och allmänheten. Årsberättelser från 1953 och 1954 visar att det förekommit välbesökta danskvällar på Roddklubbens fastighet.
- Det finns också uppgifter om att Roddklubben har fått kommunala bidrag för sin verksamhet och sådana bidrag skulle inte delats ut om fastigheten inte var öppen för allmänheten, säger Akko Karlsson.
Marie Stenmark (M), andre vice ordförande i Miljö – och byggnadsnämnden formulerar hur Västerviksbor sett på saken i en mening.
- För Västerviksbor ligger det i folksjälen att Lögarbergen och den fd Roddklubben är allmänhetens.
Roddklubbens egen berättelse
Miljö – och byggnadsnämnden har ställt frågor till Roddklubben och fått svar från dem. Roddklubbens svar kom den 18 december 2018 och 13 februari 2019.
- I svaren sammanfattar föreningen sin inställning såhär. ” Klubbens uppfattning är att anläggningen varit helt öppen och att någon begränsning av möjligheten att rörs sig på och inom området inte fanns. Det var förvisso viktigt med öppenhet för att klubben skulle kunna utveckla sin verksamhet och skapa långsiktighet för klubbens överlevnad”, säger Carolina Stalebrant.