Dotten är nu i de yngre tonåren och placerad på ett boende. Mannen berättar om hur det kom sig att hans dotter hamnade där.
– Hon började umgås med fel gäng redan när hon var elva år.
Mannen och hans fru bor i ett mindre samhälle i Västerviks kommun. Han jobbar på annan ort fyra dagar i veckan på olika platser i landet.
– Det är inte lätt för min fru att se till vår dotter. Min fru jobbar också och kan inte övervaka dottern hela tiden, berättar han.
Under hösten förra året sökte de hjälp hos BUP och var hos familjeenheten och socialen i Västervik. Föräldrarna anser att de måste få hjälp av sociala myndigheter för att få sin dotter att byta spår i livet. De orkar inte själva och bråk uppstår ofta i hemmet.
Osämjan mellan pappan och dottern gjorde att det inte var möjligt för dottern att bo hemma, utan genom samtal med socialkontoret, placerades hon på ett boende. Där kan hon, enligt pappan, fortfarande komma i kontakt med det gäng som pappan inte vill att flickan ska vara nära.
Vill helst att dottern placeras i ett familjehem
Familjen vill att flickan ska placeras i ett familjehem 10-15 mil från hemorten så att hon inte kan komma i kontakt med det gäng de anser ha fört in flickan på fel spår i livet. Han upplever att han inte blir lyssnad på vid de samtal som förts med socialtjänsten.
– Det tråkiga är att de inte lyssnar på oss. Vi har påpekat att vår dotter inte ska bo på ett gruppboende från första början, säger han.
”Föräldrarna har alltid mycket att säga till om”
Bilden att socialtjänsten inte lyssnar, när det gäller placeringen av barn håller inte Malin Nordlund med om. Hon jobbar som förste socialsekreterare vid socialtjänsten i Västervik. Hon kommenterar inte det enskilda fallet men berättar om hur rutinerna fungerar i kommunen.
– Föräldrarna har alltid mycket att säga till om. Det är alltid en individuell bedömning när man tittar på lämplig placering, säger hon.
Socialtjänsten har ett stort ansvar i frågor som dessa.
– Vårt uppdrag är att samarbeta med föräldrar och ungdomar, säger Malin Nordlund.
Hon berättar att det finns möjlighet för en förälder att lämna in klagomål om ett beslut till en högre chef inom socialförvaltningen.
– Är man inte nöjd med det beslutet heller kan man göra en anmälan till IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) som är den myndighet som granskar de beslut som socialförvaltningen har fattat, säger Malin Nordlund.
Det är just det som pappan nu har gjort.
– Jag har anmält hur hanteringen av min dotter har skett till IVO, säger han.