Sanna Hogman är aktuell med föreställningen "God morgon ADHD"- Foto: Nathalie Chavez
– Jag har väldigt påtaglig ADHD, och kände att det här vill jag dela med mig av. När jag har mina konserter så blir det att jag har mycket mellansnack mellan låtarna, och då har jag upplevt att publiken uppskattar det minst lika mycket som musiken. De skrattar väldigt mycket, och de blir berörda. Då tänkte jag att jag borde göra något mer av det här, kanske en hel föreställning där jag blandar det med min musik, säger hon.
Sedan premiären för två år sedan har God morgon ADHD spelats runt om i landet på festivaler, kyrkor, bibliotek, stadsfester och folkhögskolor. Mottagandet har varit varmt.
– Folk tycker att det är väldigt viktigt. Många brukar vilja prata med mig efteråt, antingen för att de själva känner igen sig eller för att de har en relation till någon som har ADHD. De flesta har ju det eftersom det är en rätt vanlig diagnos, säger Sanna Hogman.
Hon beskriver föreställningen som öppenhjärtig och ofiltrerad, med både humor och svärta. Det blir en hisnande resa mellan lyriska toner i visans land och pinsamma, roliga, galna, sorgliga och fina stunder från hennes liv.
–Jag pratar om saker som gått galet. Jag tycker det känns bra att blotta mig på det sättet på scenen, men jag undviker det i privatlivet. När man har ADHD så är man lite som en öppen bok utan gränser, och då kan jag få lite ångest efteråt, att jag kanske delat med mig för mycket. Men på scenen känns det viktigt att berätta hur det kan vara.
Egna erfarenheter och fördomar
På söndag är det dags för föreställning igen, denna gång är det Västerviks Riksteaterförening som står bakom arrangemanget. Sanna hoppas att föreställningen ska bidra till större förståelse och mindre fördomar.
– En gång när jag sa till en äldre man att jag har ADHD så svarade han: ”Va? Men du verkar ju så smart och intelligent?” precis som om man skulle vara dum bara för att man har ADHD. Ute i arbetslivet kan man också stöta på svårigheter, till exempel när man tvingas sitta i ett APT-möte i två timmar. I föreställningen tar jag upp hur man kan hantera chefer som har fördomar.
Musiken i föreställningen spänner mellan vistradition, jazz och folkmusik, och Sanna har med sig jazzpianisten John Holmström på scen. Föreställningen har utvecklats med tiden.
– Ett tag var den lite mer informativ, men jag kände snabbt att man kan ju läsa om ADHD. Jag vill inte ha för mycket fakta, utan mer berätta personligt om hur det kan vara: problem i kärleksrelationer, om att vara anställd vilket inte funkade för mig - jag kör hellre mitt eget race, och om att vara mamma. Jag tycker det ger mer än att räkna upp tabeller, för en unik upplevelse kan man inte läsa sig till.
Vad vill du att publiken ska ta med sig efter föreställningen?
– Att om man träffar någon som är annorlunda: bli nyfiken istället för fördomsfull.