I början av förra seklet var Janne Ugarph kapten på ångfartyget "Gamleby". Han var en liten gubbe med skägg och mycket djup basröst. Ugarph krusade ingen och man menade att han nog i allt inte var så värst begåvad. Kaptenen ägde en stor vacker colliehund vid namn Lord som han var mycket förtjust i.
När Gamleby anlände från Stockholm på onsdagsmiddagarna brukade mycket folk komma ner till kajen. Naturligtvis stod Lord och fru Ugarph, som hette Alba i förnamn, där for att hälsa maken och hussen välkommen hem.
Då förändan var fastgjord och "Gamleby" höll på att svänga in mot kajen, lutade sig Ugarph ned mot de väntande och sade:
- Gudda på dig lille Lord, hur kan du må lille Lord, det var roligt att du är ner och tar emot husse.
I sträv ton kom så:
- Gudda Alba.
Man saknar inte sin ko …
En gång följde friherrinnan Fleetwood på Odensviholm med "Gamleby" till Stockholm. Baron Fleetwood hade strax innan avlidit. När friherrinnan kom in i matsalen på båten, reste sig Ugarph upp från sitt bord, gick fram till henne, hälsade och beklagade sorgen. Friherrinnan tackade för deltagandet och sade att det var tråkigt att bli ensam. Ugarph replikerade:
- Ja, se där, man saknar inte ko... d.v.s oxen får man väl säjja i det här fallet, förrän båset är tomt.
Jag ger fasen i att …
En annan gång skulle grevinnan Nordenfalk följa med "Gamleby". Några av stadens honoratiores var nere vid båten för att säga adjö till henne. De hade inte pratat färdigt när rorgängaren ringt för tredje gången men Ugarph gav order att landgången skulle dras in. En av grevinnans uppvaktande bad Ugarph att vänta lite och poängterade att det var grevinnan Nordenfalk. Då röt Ugarph till de församlades stora nöje:
- De ger ja'''' fasen i om det e en grevinna, ska ho me så får ho sno sej på för nu drar ja in landgången.
Rödmosigt anlete
När ångaren "Gamleby" varje lördagskväll kom upp till Gamleby brukade Ugarphs gode vän virkespatronen Hugo Cornelius bege sig till kajen. Så gjorde också en stor del av köpingens befolkning. En gång när båten höll på att lägga till lutade sig Ugarph ut från kommandobryggan och ropade:
- Gudda på dej Hugo, de va väldigt va du ser rödmosig ut i ansiktet, vad gjorde du i går?
Virkespatronen lär efter det aldrig mer ha kommit ner till kajen för att invänta "Gamleby".
Den olydiga Lord
Det hände att Lord fick följa med på Stockholmsresorna men en dag gick Ugarph omkring bland kaptenerna och talade om att Lord varit olydig. Som straff skulle hunden få stanna hemma. En kapten på en Sveabåt som avgick till Stockholm ett par timmar efter "Gamleby" tog Lord med sig. Sveabåten gick utomskärs och utan mellanlandning och anlände till Stockholm i god tid före ”Gamleby” som skulle lägga till vid Klara Strand.
Kaptenen på Sveabåten promenerade dit med Lord. När "Gamleby" närmade sig gömde han sig bakom en telefonkur. Ett gott stycke ut fick Ugarph se Lord på kajen ivrigt viftande med svansen. Ugarph trodde inte sina ögon och sade till rorgängaren:
- Får ja låne kikarn, Svensson. Jo, minsann e de inte Lord.
Det var en het sommardag och hunden hade tjock päls. Tungan hängde flämtande långt utom nosen. När båten lade till sade Ugarph:
- Gudda på dej lille Lord, de va väldigt va du va varm, men så har du ju också sprungit en bra bit.
Den döda kalven som sam
Stockholmsbåtarna hade ofta hästar och kreatur med på resorna upp till Stockholm. En mycket varm dag i högsommaren hade "Gamleby" just kommit in i Mälaren när styrman Mobäck anmälde för kapten Ugarph att en kalv dött av värmeslag.
Mobäck fick order att hyva liket överbord. Ordern verkställdes genast men när kalven hamnade i vattnet kvicknade den till och började simma efter "Gamleby". Ångaren slog back och en båt sattes ut för att ta kalven ombord igen. Ugarphs kommentar:
- De´ va´ första gången jag sett en dö´ kalv simma.
Fotnot:
Mer att läsa om den originella sjökapten Janne Ugarph står att finna i min bok ”Gamla gårdar och släkter i 1800-talets Westervik”. Flera av mina senare böcker finns på www.bokus.com, på www.adlibris.se och på www.Nextory.se
Sven Kjellgren
Författare, journalist