Fascinerande utställning om Marit Törnqvist – ”Besläktad med Astrid”

Marit Törnqvist är dotter till Rita Törnqvist-Verschuur som översatte Astrids böcker till holländska och sedan blev författare. När hon var fyra år ritade hon sin första bild av Pippi Långstrump och Astrid besökte familjens gård utanför Tranås.

– Jag har flera saker där jag faktiskt känner mig besläktad med Astrid och det har vi försökt få fram i den här utställningen. Vi har försökt fånga flera saker, dels samarbetet och vänskapen med Astrid, Junibacken, naturens kraft, och så handlar väldigt mycket om barn, att se utsatta barn och vad böcker kan betyda för barn. 

”Hon blev väldigt chockad”

När Törnqvist var åtta år köpte familjen en gård utanför Tranås.

– Jag ville bli bonde och var ute i ladugården jämt. När Astrid var på besök hoppade vi i höet tillsammans fast vi inte fick för mina föräldrar. Från den tiden har jag Småland i mig, jag kan den miljön.

Just blicken för det småländska landskapet var den egenskap som förlaget fastnade för när Törnqvist fick sitt första uppdrag för Astrid Lindgrens räkning som 23-åring.  

– Jag kom från konstakademin i Amsterdam och gick till förlaget av en helt annan anledning. Då visade jag ett litet häfte med bilder och jag hade en bokidé om Småland som förlaget gick igång på. De såg att jag kunde rita hela miljöer och att jag kunde Småland. Klart att det var ganska nervöst när jag fick uppdraget och när Astrid förstod att det var jag sa hon ”Är det lilla Marit som ska illustrera min bok?” Hon blev nog förvånad och jag har aldrig haft så mycket press och journalister över mig som när jag debuterade med ”När Bäckhultarn for till stan”.

”Då hände något med mig”

Genom karriären har Törnqvist illustrerat flera verk av Astrid Lindgren, däribland ”I Skymningslandet” och ”Sunnanäng”, en mängd andra böcker och också författat egna.

Konstnärskap är förstås i centrum i utställningen som visas på Astrid Lindgrens Näs med start på lördag – men minst lika mycket plats tar Törnqvists kamp för utsatta barn och flyktingar.

– Jag åkte till Burundi 2006. Det var efter inbördeskriget och det var då det näst fattigaste landet i världen. Då hände något med mig, jag insåg att det finns andra saker i världen man måste göra, att man inte bara kan illustrera böcker. Jag gjorde en bok om Burundiresan och började resa runt i hela världen. Jag blev involverad i afghanska flyktingar och det är jag fortfarande.

Hon talar om de ensamkommande unga som hon hjälpt in i Sverige som ”sina extrabarn”.

– En av de afghanska killar jag träffat var här i onsdags och sa att han inte hade sett en enda bok när han var liten och efter att han såg utställningen berättade han att han insett att om man ger böcker till barn kan man förändra världen. Det är inte så självklart att människor har tillgång till böcker och jag har varit med i flera projekt för läsfrämjande. Bland annat ett i Iran där 100 000 barn är inkopplade. Jag var nere och träffade afghanska gatubarn och barn som jobbade i en stenfabrik och hade obeskrivligt jobbiga liv. De fick rita den allra vackraste fågel de kunde tänka sig och det har jag fångat i bilder som visas i utställningen och barn som kommer hit kan göra samma sak. På det sättet kopplar vi ihop betydelsen av böcker för barn i utsatta delar av världen med en aktivitet för barn som har tillgång till böcker naturligt.

Hur har Astrid påverkat ditt arbete för utsatta barn?

– Jag känner att om jag inte hjälper dessa utsatta så är jag inte en människa utan en liten lort, det sitter nog i mig. Jag hade mycket kontakt med Astrid och även när hon var gammal fick hon mycket samtal om att hjälpa flyktingar och hon sa att våra politiker måste tänka med hjärtat. Jag försöker gå i hennes fotspår för hon fick med sig väldigt många. Hon hade mycket kunskap och jag försöker att inte vara rädd. Jag är verkligen tacksam för att Astrid inte behöver vara med om det som sker i dag för hon hade inte klarat det. Det är tragedier med alla unga fina människor som tar sina liv efter utvisningsbesked.

"Ingen flyr frivilligt"

Marit Törnqvist hjälper människor att överklaga utvisningsbeslut, ligger bakom projekt som ger nyanlända böcker och har även skapat jobb åt två nyanlända på Astrid Lindgrens Värld i sommar.

– Ingen flyr frivilligt. En kille fick inte uppehållstillstånd och han kommer dö om han skickas tillbaka. Där var det så stora brister i utredningen och jag har gjort allt i min makt för att rädda honom. Efter två år har han fått en omprövning och jobbar på ALV i sommar. Han kommer vara på invigningen. Jag ser saker som många inte ser som är väldigt allvarliga och det tar mycket av mina krafter just nu. Det är väldigt svårt och ibland saknar jag Astrid mycket. Jag förstod inte att en sådan sak kunde hända i Sverige.

Hur ser du på omsvängningen som Sverige gjorde 2015?

– Sverige gjorde en jättebra start och tog emot många nyanlända. Kollar man på de som kommit hit från Syrien så finns det väldigt många positiva berättelser. En kille som jag hjälpt mycket kom hit 2014 och nu har han köpt en etta i Stockholm, så snabbt kan det gå. Samtidigt krävs det någonting av samhället för att det ska fungera, men Sverige behöver så många unga människor i många olika branscher. Vi måste göra något för de här människorna, de kan inte bara sitta och vänta och se sina liv förstörda. Vändningen 2016 tycker jag är helt förfärlig och en migrationsminister får inte lova att han ska utvisa 80 000 personer utan att veta vad deras asylskäl är, det går bara inte.

”Man måste beröras”

I utställningen kan barn slå sig ned i Marits ateljé och teckna fritt.

– Barnen kommer få ett litet häfte med uppdrag där vi formulerat ganska noga och här kan de ta ett papper och en krita och sätta sig och skapa.

Mycket kretsar även kring berättelsen bakom teckningarna.

– Jag vill berätta varför jag väljer att illustrera en viss bok och har tagit fram vad som berört mig ur de böcker som jag har illustrerat. Man måste beröras innan man gör något.

Vad går du igång på?

– Det är olika saker. Jag har inte svårt att göra böcker med dystra ämnen, men jag vill alltid ha något hopp med och det ska finnas något universellt i böckerna. Jag vill inte göra en bok som handlar om Sverige 2019, men helst något som barn från hela världen kan uppskatta. Man måste som illustratör beröras av en berättelse för att kunna göra något bra.

Luftballong som 85-åring

Det bjuds förstås även på en del anekdoter med Astrid Lindgren.

– När jag skulle illustrera Skymningslandet bodde jag i Stockholm i en månad. I boken flyger de över Gamla stan, men detta var innan internet och drönare. Jag kunde inte hitta en enda bild på Gamla stan ovanifrån och när jag berättade det för Astrid sa hon: vi hyr en luftballong! Så då ringde hon förlaget och önskade sig det i födelsedagspresent och så åkte vi upp i luftballongen tillsammans. Då var Astrid 85 år och det var ett fantastiskt äventyr.

Hur känns det att ställa ut i hennes barndomsmiljö?

– Det känns helt fantastiskt naturligtvis, jag blev så glad när jag fick frågan. Astrid är naturligtvis en förebild med bredden av hur hon var som konstnär och människa. Hon hade barnets glädje i sig, hon hade allvaret, kunde bli arg och hon kunde vara mjuk. Hon som person har varit väldigt imponerande. Man blomstrade när man var med henne.

Hur ser du på den miljö som växt upp vid Näs?

– Det har blivit så vackert här och vi har haft ett fantastiskt samarbete. Det har aldrig varit så enkelt att bygga upp en utställning.

Utställningen, som heter "En lycklig ö", visas mellan 29 juni och 3 november.

– Vi har haft en bra riktning om vad vi ville och tanken är att vi ska ha mycket arbeten med utställningen i höst och hoppas att skolorna vill komma hit, säger Anneli Karlsson, utställningsproducent på Näs.