Vi börjar med att backa bandet. Året är 1979, och naprapaten Rein Soowik kläcker idén att skapa ett Katthult i miniformat på natursköna Ekkullen. Här har Astrid Lindgren själv lekt som barn, och här skulle barnen kunna få en spännande lekplats – inspirerad av författarens berättelser.
Vid den här tiden är Astrid Lindgren en av Reins patienter. Under sessionerna på naprapatkliniken presenterar han idén, och Astrid är först motvillig. Men hon låter sig övertalas – mot att det inte ska bli något ”kommersiellt jippo” där man ”lockar pengar av de oskyldiga små”, som hon skriver i ett brev till Rein.
– De första åren fick vi inte ens ta någon entréavgift. Först efter att vi investerat 100 000 i att bygga upp en Mattisborg fem år senare fick vi tillåtelse att ta ut entré, berättar Rein Soowik, som fortfarande driver sin naprapatklinik på Drottninggatan i Vimmerby.
*
Sagobyn, som parken heter de första åren, växer i takt med att familjen Soowik, Jalminger och Isacsson på egen hand bygger upp fler och fler miljöer. Allt görs på ideell basis, med stöd från kommunen och lokala sponsorer.
Efter tio år har Sagobyn 100 000 besökare per år, och för att möjliggöra ännu större investeringar säljer familjerna anläggningen till affärsmannen Curt Wrigfors. Han döper om den till Astrid Lindgrens Värld och satsar miljonbelopp – men går i konkurs samband med finanskrisen 1,5 år senare.
Vimmerby kommun kliver då in och räddar företaget, som kommit att bli en viktig del av traktens turistnäring. Man fortsätter att investera, renovera och bygga ut miljöerna.
– Bengt Johansson, som var kommunalråd då, hade en fantastisk, personlig kontakt med Astrid Lindgren. Mycket av det som skulle göras gjordes i nära samverkan med Astrid och hennes familj, berättar Carl-Axel Centerstig, som hade tillträtt som kommunalråd i samband med att kommunen sålde vidare parken, drygt tio år senare.
*
Parken var då lönsam, och besöksantalet hade växt till 250 000. Sedan Astrid gått bort 2002 förfogades rättigheterna till berättelserna av hennes arvingar i form av bolaget Saltkråkan AB – som dock lät kommunen använda dem utan kostnad.
Varför ville kommunen sälja?
– Vi kände att det började bli så stort, och det krävdes stora investeringar för att kunna möta framtiden. Samtidigt hade vi som kommun svårt att motivera investeringar i Astrid Lindgrens Värld i konkurrens med satsningar i den kommunala verksamheten. Vi hade precis byggt om gymnasiet för 100 miljoner, och såg behov av investeringar i äldreomsorgen, säger Carl-Axel Centerstig.
Astrid Lindgrens barnbarn Nils Nyman var då vd på Saltkråkan, och för honom kändes det givet att Saltkråkan var den rätta köparen.
– Vi ville säkerställa att parken skulle fortsätta utvecklas åt det håll vi tyckte var bäst, i samklang med Astrids värderingar och principer, och var övertygade om att vi skulle kunna göra det. Vi var också oroliga för hur det skulle bli om man sålde det till något mer kommersiellt företag, som kanske inte tänkte likadant, säger Nils Nyman.
*
Även majoriteten av kommunpolitikerna ville sälja till Saltkråkan – men planerna väckte stort missnöje bland Vimmerbyborna. Under lång tid pågick en intensiv debatt, och processen drog ut på tiden. Kritiken handlade dels om priset, som många tyckte var på tok för lågt, dels om en oro för vad som skulle hända med parken i framtiden. Rein Soowik var en av de främsta kritikerna, och försökte få till stånd en folkomröstning om affären. Flera andra aktörer, däribland Kolmården, kom in med högre bud i sista stund – men kommunen valde till slut ändå att sälja 70 procent av bolaget till Saltkråkan för 24 miljoner kronor.
Något Rein Soowik i efterhand tycker var både rätt och fel.
– Saltkråkan var rätt ägare, men man sålde parken alldeles för billigt. Den borde ha kostat minst 100 miljoner.
Men när dåvarande kommunalrådet Carl-Axel Centerstig ser tillbaka på affären kan han inte se att kommunen gjorde något fel. Eftersom Saltkråkan ägde berättelserna var det enda kommunen kunde sälja själva byggnaderna – som utan Astrids figurer inte var särskilt mycket värda, enligt Centerstig.
– Det är Astrid författarskap som är det unika, att bygga upp själva husen kan vem som helst göra. Jag har respekt för att många i Vimmerby kände starkt för Astrid Lindgrens Värld, men vi kände oss trygga i att familjen skulle ta hand om det här på ett bra sätt.
*
Nils Nyman på Saltkråkan menar att mycket av kritiken var missriktad. Man spekulerade i vad som skulle kunna hända med parken i framtiden – och oroade sig för sådant som enligt Nils Nyman var ”helt världsfrånvänt”.
– Vi ville göra något väldigt bra, och satsa oerhört mycket pengar. Det var vad som spelade roll. Affären som Vimmerby kommun gjorde med oss var den bästa de någonsin gjort.
Och ni gjorde också en väldigt bra affär.
– Ja, det var en väldigt bra affär för oss, men man ska komma ihåg att varenda krona vi tjänar har vi återinvesterat. Vi har inte tagit ut något av vinsten för egen del. Däremot får Vimmerby kommun som delägare ut en del av kapitalet varje år.
*
Sedan 2010 har Saltkråkan investerat en halv miljard i bland annat nya miljöer och en stugby strax utanför Astrid Lindgrens Värld. Parken har utsetts till Sveriges bästa besöksmål flera år i rad och lockar varje år tusentals turister från hela världen till Vimmerby med omnejd. I år invigs en helt ny Pippi-miljö, och ännu fler stora satsningar är att vänta framöver, enligt Nils Nyman.
Vad tror du att Astrid själv hade tänkt om Astrid Lindgrens Värld i dag?
– Jag tror att hon skulle vara oerhört stolt över vad man har byggt utifrån hennes berättelser.
Astrid månade om att parken inte skulle bli något ”kommersiellt jippo”, men Nils Nyman tror inte att hon hade varit kritisk mot de entréavgifter som tas ut idag.
– Nej, inte så länge gästerna får ”value for the money”. Hon drev själv länge företag och visste vikten av att ta betalt. Däremot skulle hon inte ha velat att det blev för kommersiellt inne i parken, att man försöker kränga på gästerna extraförsäljning. Det är en viktig princip som vi har tagit fasta på.
Stolt – det är även Rein Soowik, som aldrig hade föreställt sig att idén han gick och grunnade på för drygt 40 år sedan skulle bli en sådan succé. Han tycker att Astrid Lindgrens Värld har utvecklats på ett fantastiskt sätt på senare år, och tror på en gynnsam framtid för både parken och kommunens besöksnäring.
– Katthult i all ära, men Vimmerby hade inte varit något utan Astrid Lindgrens Värld. Det var allt en jädra bra idé!
Caroline Petersson
Fotnot: Texten har även publicerats i vårt näringslivsmagasin som du kan läsa här.
Hur dagens vd Joacim Johansson ser på försäljningen kan du läsa om här.