– Att några få vet och kan mycket förändrar inte världen. Vi vill vara med och höja bildningsnivån i samhället.
Så säger Kenneth Hardy Axelsson, en av föreningens medlemmar. Han har samlats tillsammans med Boel Runesson, Lasse Övling, Mimmi Bäckman och Roy Karlsson, för att förklara hur deras förening ska göra Västervik till en bättre kommun genom att låta människor mötas, inspireras, och samtala.
Det räcker som sagt inte med att några få är kunniga i vissa ämnen – ett bra samhälle byggs på att så många som möjligt kan ta del av så mycket kunskap som möjligt, menar föreningen.
För föreningen handlar begreppet bildning om att försöka göra samhället lite bättre, kort sagt. Det handlar om att skapa en nyfikenhet för kunskap, en vilja att lyssna innan man talar, och att flytta fokus från partipolitik till innehållet i frågorna som diskuteras.
Föreningens medlemmar har olika bakgrunder. Kenneth har i många år varit politiker i Barn- och utbildningsnämnden i Västervik. Lasse är psykolog. Boel, Mimmi och Roy har lång erfarenhet av arbete inom skolan.
– Det borde vara uppror när vi ser att 25 procent av pojkarna inte kommer in på ett gymnasieprogram. Men det saknas en diskussion mellan politiker, och fokus ligger på att få ihop budgeten för året istället för att försöka lösa problemen med långsiktiga lösningar, säger Roy.
– Inget företag skulle acceptera det, säger Kenneth.
– Och så pratar vi om gängkriminalitet. Det är inte konstigt att det blir problem om vi inte tar hand om våra ungdomar, säger Roy.
Då sker första träffen för allmänheten
Föreningen bildades ur tankesmedjan Innsaei som de senaste två åren på olika sätt jobbat för att driva samhällsutvecklingen framåt. För att få stöd att arrangera föreläsningar skapade de en förening.
Nästa vecka, 7 maj, bjuds allmänheten in till den första föreläsningen. Men det är inte bara en föreläsning – de kallar det ”dialogseminarium” eftersom deltagarna kommer få möjlighet att i små grupper diskutera och reflektera över föreläsningens innehåll. Gäst 7 maj är Sven-Erik Liedman, professor i idé och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. Temat är ”Bildning – en förutsättning för demokrati”.
– Det förekommer många inspirerande föreläsningar, men inspiration leder inte så långt – det finns det forskning på, berättar Lasse Övling.
– För att inspiration ska leda till förändring behöver vi ett sammanhang, säger han.
Föreningen vänder sig till alla som, liksom de själva, känner en oro för hur samhället utvecklas, med polarisering, ekonomisk ojämlikhet och klimathot. De hoppas särskilt på att nå gymnasieungdomar och politiker, men hoppas att så många som möjligt kan komma på dialogträffarna.
”För mycket formella möten i politiken”
Föreningen har redan märkt att deras arbete ger ringar på vattnet, berättar Boel. De har till exempel haft ett möte med fokus på NPF-diagnoser, där både föräldrar och anställda inom skolan var med. Det visade ett enormt behov av resurser till skolan, enligt föreningen. De har tacklat tystnadskultur, skrivit debattartiklar, och märkt att fler läser och engagerar sig i frågorna.
Föreningen fokuserar nämligen inte bara om skolfrågor. De tar också upp ämnen som exempelvis miljön, synen på äldre, infrastrukturen och hur man ska göra för att få fler unga att stanna i, eller återvända till, Västervik. De tar järnvägsbyggen som exempel: det går snabbare att rusta upp eller bygga järnvägar där partier, företag och civilsamhället är överens. Det är här föreningen kommer in, och vill verka som både mellanhand och en aktiv part i att få saker att hända.
– Företagarna skriker efter ett svar från politikerna, inte på vad som händer de närmsta fyra åren – men vad som händer de närmsta 40 åren, säger Mimmi.
Varför engagerar ni er inte politiskt?
– Vi vill bidra med att inte fastna i partipolitik – utan snarare se vad vi som människor kan göra tillsammans, säger Mimmi.
– Det blir ofta bara pajkastning, inget fokus på hur vi kan lösa de frågor vi försöker lyfta, säger Roy.
– Inom politiken är det för mycket formella möten och målstyrning, och för lite dialog om vad man vill. Vi har blivit mer giriga och egoistiska i samhället idag, men i den här föreningen vill vi vara en motvikt till det och stå för altruism och medmänsklighet, säger Kenneth. Jag slutade eftersom jag inte orkade med debattklimatet. Jag saknade dialog, säger Kenneth.
Lasse Övling kallar föreningens verksamhet för ett experiment. Kenneth Hardy Axelsson vill hellre använda ordet viljeinriktning. Något ”mål” för hur föreningens verksamhet kommer se ut om ett år finns inte – däremot finns det önskningar:
– En önskan om att förändra samhället på ett konstruktivt sätt, säger Kenneth.
– Vi önskar att människor engagerar sig mer, tar tag i saker. Samlas. För dialog med politiker. Men det är inte vi i styrelsen som kan få det att hända – det är de som kommer på våra dialogmöten, säger Lasse.