I det gamla bondesamhället var det vanligt att bönderna hade en egen smedja på gården. Det var bekvämt att hemmavid kunna vässa en plogbill eller en lie. I allmänhet smiddes enklare saker i dessa smedjor. Smedjan kunde vara en gemensam egendom för några gårdar eller en by.
Inventarierna köpte man tillsammans eller också bidrog den ena bonden med ett verktyg och den andre ett annat. En av bönderna var kanske mer händig än de andra på att smida och då anlitades han av de andra.
Halvstora barn fick hjälpa till med att dra en stor bälg upp och ner så att kolen som antändes på härden fick fyr av luftströmmen. I glöden hettades järnet upp och formades av smeden på ett städ till gångjärn, haspar, spikar och andra bruksföremål. Han arbetade med förskinn för att gnistor från elden inte skulle bränna sönder hans kläder.
När inget arbete var för handen hände det att barnen hade sina lekar i smedjan.
Yrkessmeder
Var det frågan om mer krävande smidesarbeten anlitade man särskilda yrkesmeder som hade sin verksamhet i byar runt om i Tjust. Så var fallet i Skaftekulla i Hallingebergs socken, likaså i Bjerka i Blackstads socken, i Källsåker i Törnsfall, i Jörnsbo i Gladhammar, i Falsterbo och Sandsten i Hjorteds socken.
På många fler platser fanns yrkessmedjor. Herrgårdar som Locknevi säteri, Överum och Lidlum hade egna yrkessmeder. Vid Ankarsrums säteri och andra större gårdar hade denna yrkeskategori ”stat” likt övriga statare. Då var smeden skyldig att utföra allt smidesarbete på gården.
På senare tid fick han i mån av tid även ta emot arbeten från arrendatorer och torpare. Yrkessmederna var mångkunniga och inte specialister utom möjligen vid Toverums järnbruk. Somliga hade något arbete vid sidan om, t ex ”Kalle i Skäftesbo” som var torpare.
Tusenåriga anor
Smedyrket har tusenåriga anor och är ett av de äldsta yrkena i världen. Det har gått i arv från far till son och på det viset växte det fram hela släkter med egna smedjor eller som anställda vid de framväxande järnbruken.
Olika typer av smedyrken fanns som till exempel hammarsmeder, mästersvenner och masmästare. Därutöver förekom ett antal olika specialinriktade smeder som pistol- och bössmeder. På Gränsö utanför Västervik hade pistolsmeden Blom sin verkstad från 1860 till 1917.
Antalet smedjor ökade alltmedan befolkningen växte. Smedsläkterna fick ofta en social särställning i bondesamhället och hade stor betydelse för de hundratals järnbruk tillkom. I dessa lades grunden för många av de storföretag som växte fram i vårt land och utvecklade Sverige som industrination.
Valloner
Smederna var av olika nationaliteter. Många var svenskar men i början av 1600-talet kom ett par tusen valloner från den fransktalande regionen i södra Belgien till Sverige. Det skedde på initiativ av den rika holländske affärsmannen Louis de Geer och hans kollega Willem de Esche. Därmed inleddes en utveckling av den svenska järnhanteringen.
Många valloner arbetade som smeder vid bruken medan en del återvände till hemlandet efter en kortare tjänstetid. Det finns också ett mindre antal smedsläkter av tyskt ursprung. Den mest kända och en av de största var släkten Köhler.
Sven Kjellgren
www.svenkjellgren.com