Museichef Olof Nimhed, berättar om hur bommen räddade Västervik från kolera 1834
Olof Nimhed ser likheter med hur kommunstyrelsen idag planerar för att mildra effekterna av Covid-19 pandemin mot hur Magistraten år 1834 planerade för att stoppa koleran från att komma in i Västerviks stad. Då som nu hade man förvarnats om att smittan var på väg och 1834 hade man för avsikt att vara förberedd och i största möjlig mån stoppa smittan från att nå Västerviksborna.
- Magistraten beslutade att bygga en bom vid infarten till Västervik, vid Målserum, säger Olof Nimhed.
Bommen var bemannad och ingen människa släpptes förbi bommen som inte var fullt frisk.
- Man beslutade sig också för att bygga ett provisoriskt sjukhus på Stömsholmen i närheten där det gamla varmbadhuset nu ligger. Något sjukhus fanns inte i Västervik vid den tiden, säger Olof Nimhed.
Mycket dödlig sjukdom
Kolera var en sjukdom som när den drabbade människor dödade många. Det här året 1834 hade sjukdomen kommit från Göteborg och vandrade genom landet från väst till öst. Under sin framfart det året dog 12 000 personer i landet, vilket var väldigt många med tanke på hur många människor som bodde i Sverige i mitten av 1800-talet.
Med anledning av att sjukdomen kom väster ifrån hade Magistraten i Västervik tid på sig att planera hur människorna skulle skyddas mot sjukdomen men även hur de skulle vårdas och senare tas om hand när de avlidit i kolera.
- Stadsläkare Gustaf Lodin var förutseende och beställde också väldigt massa likkistor som skulle användas för de medborgare i Västervik som dog av koleran, säger Olof Nimhed.
Västerviks stad var beredd. De hade gjort vad de kunnat för att förebygga, hjälpa de som blev sjuka och ta hand om de som dog.
- Knorren på den här historien är att inte en enda av de likkistor som beställts behövdes användas. Ingen människa i Västervik blev smittad av kolera det året. Anledningen tros vara att man satte upp en bom vid Målserum och ingen som uppvisade tecken på att vara smittad släpptes in. Ingen smitta kom heller sjövägen till Västervik det året, säger Olof Nimhed.
Senare under 1800-talet drabbades Västervik av flera koleraepidemier.
- Några gånger på 1850 och 1860 talet, skördade koleran flertalet offer. Men år 1834 lyckades man hålla sjukdomen borta från Västervik, säger Olof Nimhed.