I August Blaches fars från 1848, Ett resande teatersällskap, anländer teaterdirektör Sjövalls resande teatersällskap till Vimmerby. Det är i den moderniserade versionen av pjäsen som Sjövall också droppar den klassiska repliken ”Fan skall vara teaterdirektör.
I morgon landar totalt åtta resande teatersällskap in på fyra olika speedwayarenor i Sverige. Och jag tillåter mig själv att sno delar av teaterdirektör Sjövalls citat, då det passar bättre än någonsin; ”Fan skall vara lagledare i speedway”.
Har alltid arselet där bak
För i Målilla skriker flera Dacke-fans på Peter Karlsson och undrar varför han inte valde att plocka in de båda kontrakterade GP-stjärnorna Maciej Janowski och Patryk Dudek när det nu är dags för slutspel.
”Går du inte för att vinna bara för att prioritera svenskarna”, frågas det?
Morgan Andersson i Västervik får å sin sida skit från flera supportrar på sociala medier för att han ”ställer svenskar åt sidan” (fast det i själv verket bara är en - John Lindman) och istället kör med förare som Doyle, Masters, Laguta och Thomsen i laget.
”Prioriterar du bort svenskarna bara för att vinna till varje pris”, frågas det?
Man kan, på ren småländska, konstatera att hur ”PK” och ”Mogge” än vänder sig så har de arselet bak.
Hälften av förarna svenska
I morgon kväll inleds alltså slutspelet i speedwayens Bauhausliga, och jag själv kan inte minnas när det var så här många svenska förare som var i farten på den här nivån (slutspel) samtidigt.
Joel Andersson, Pontus Aspgren, Ludvig Lindgren, Jacob Thorssell, Oliver Berntzon, Joel Kling, Antonio Lindbäck, Kim Nilsson, Philip Hellström Bängs, Viktor Palovaara, Peter Ljung, Filip Hjelmland, Jonas Davidsson, Rasmus Broberg, Mathias Thörnblom, Linus Eklöf, Linus Sundström, Anton Karlsson och Thomas H Jonasson.
I laguppställningarna är det 19 svenskar som är uppsatta på ordinarie platser i lagen.
Jonathan Grahn, Theo Johansson, Alexander Liljeqvist, Alexander Woentin, Henrik Bergström, Casper Henriksson, Noel Wahlqvist och Daniel Henderson.
Där har du åtta förare till på plats sju.
Total 27 av 56 förare är svenskar i morgon. Närmare hälften alltså. Och då är den bäste av dem alla, Fredrik Lindgren, inte ens med.
Märklig diskussion just nu
För att göra en jämförelse med i fjol, då ju upplägget var ett annat, kollade jag hur många svenskar som totalt var med och körde i kvartsfinalernas två första möten och i semifinalernas två första möten. Fyra matcher sammanlagt där också, men då ”bara” 16 svenska förare av totalt 56 i laguppställningarna.
Så jag kan tycka att den diskussion som förs på flera håll om att svenska förare inte får någon chans eller inte håller – oavsett vilket ben man står på – kan kännas märklig att den kommer just detta år.
Elitidrott - inte breddidrott
En lagledares uppgift är att till varje pris (eller åtminstone inom de ramar som klubben har råd med och kommunicerar till lagledningen) vinna matcher åt föreningen. Att utifrån de förutsättningarna mönstra det lag han sammantaget anser ha bäst förutsättningar att vinna matchen – oavsett nationalitet och oavsett om det till och med handlar om att ställa världsstjärnor åt sidan.
Att agera på annat sätt vore ett hån och svek mot de sponsorer som ju faktiskt står för hela kalaset denna märkliga säsong. Men så klart skulle det också vara ett svek mot guldtörstande supportrar, och även gå fullständigt på tvärsen mot en av elitidrottens grundpelare.
För det är faktiskt elitidrott vi pratar om – inte breddidrott eller låg nivå. Det verkar vara lätt att glömma.
Och jag förstår inte varför speedway skulle utgöra ett undantag här?
Är det klubbarnas huvudansvar?
Det är jätteviktigt att klubbarna och deras ledare är med och utvecklar unga svenska förare. Men är det verkligen det som är deras huvuduppgift? Jobbet landar givetvis till syvende och sist till stor del på klubbarna, men är det deras huvudansvar?
Självklart inte!
Ansvaret för utveckling av unga svenska förare vilar tungt på förbundet. Det är de som har verktygen för att klara av det. De kan sätta ett regelverk som gynnar unga svenska förare, de kan utbilda ledare, de kan stimulera och vägleda klubbarna i deras jobb – och framför allt är det i förbundets direkta intresse som den här frågan ligger.
Däremot borde ju föreningarna måna om att ha en egen stark ungdomsverksamhet så att man på sikt kan bli självförsörjande på framtida elitåkare. Men det är en helt annan sak. Den lokala frågan äger klubben, den nationella frågan äger förbundet.
Det kan aldrig vara klubbarnas ansvar att lotsa fram svenska förare till världstoppen – även om varenda förening så klart skulle vara överlycklig om det blev effekten av det starka jobb som görs därute.
En diskussion vi kan glömma
Parallellt pågår också en diskussion om att klubbarna tar statens stödpengar och värvar förare för. Men den kan vi lämna helt därhän. För att ens kunna påstå det måste man ha total insyn i såväl klubbarnas sponsoravtal, kontrakt med förare, bonussystem, strategi, och verksamhet. Och ännu har jag inte sett eller hört att det är en enda av det fåtalet personer i Speedwaysverige som har det som har uttalat sig.
Och ja, en klubb kan bli återbetalningsskyldig om det till slut skulle visa sig att så verkligen är fallet. Hur man nu bevisar det?
Men det är samma med det. Förarkostnaderna i år ska röra sig om 25-30 procent av tidigare års nivåer. Och om vi hade velat ha det ännu billigare så hade de fått sätta sådana som undertecknad på hojen. Och då är jag rädd för att vare sig sponsorer eller C More-abonnenter hade lagt en krona på sporten. Det hade varit döden.
Men visst, vi är oense och inser att balansgången är svår. Hur ska det då inte vara för de som styr där ute i föreningarna?
OCH. Om det visar sig att det här är en bluff från några klubbar. Då kommer lågan vara blåare än nånsin i det där arselet.
Tack för ordet.
Nu kör vi!