Gamla tiders Tjust del 3: I Herrans tukt och förmaning!

Mycket tal om prästen blev det - i stort som smått. Därav följde prästhistorier och vanligtvis drev de

med Gudsmannen. Här följer några i urval.

Syndabocken

I Hallingebergs kyrka predikade för många år sedan en vördad pastor. Kyrkan var fullsatt av andäktiga åhörare. En gubbe hade slagit sig ner på den höga tröskeln till dörren mitt för predikstolen. Luften blev snart tung och gubben började nicka med huvudet.

På kyrkogården betade klockarens bock. Den kastade förstulna blickar på den nickande gubben men fortsatte att mumsa i sig av det feta gräset. När nickningarna blev allt djupare trodde nog bocken att gubben retades med honom. Ett, tu, tre gav den gubben en rejäl dansk skalle. Med benen i vädret tumlade gubben baklänges in i kyrkan.

Prästen som såg händelsen kunde inte hålla tillbaka ett ljudligt skratt. För den sakens skull stod han en tid senare anklagad inför högvördiga domkapitlet. Han relaterade sanningsenligt vad som utspelat sig på kyrktröskeln. 

Vid slutklämmen, alltså hur gubben for i golvet med benen i vädret, brast hela det högvördiga domkapitlet i skratt. Pastorn höll sig dock allvarlig och sade: 

– När ni, högvördiga färder, inte kunde avhålla er från att skratta då ni fick höra talas om det hela gick till, vad skulle ni då gjort om ni blivit åsyna vittne till händelsen?

Prästmannen slapp undan med en vänlig skrapa. Bocken däremot fick efter många och långa diskussioner bli en riktig syndabock och sätta livet till.

Tvänne korvar

En präst i Blackstad socken var en lördag på besök hos en bonde. Det blev sent och han erbjöds övernatta. När han om söndagsmorgonen skulle bege sig till kyrkan, fick han av bondens hustru två korvar att ta med sig hem till frun. Han stoppade dem i bakfickan på kaftanen och glömde lägga dem ifrån sig i sakristian och gick så fram till altaret med korvarna i fickan.

En hund som händelsevis var i kyrkan fick väder av dem och sprang fram, just då prästen läste syndabekännelsen, och tog en av dem. Prästen som blev förargad över denna händelse beslöt att lägga den andra korven ifrån sig då han kom ut i sakristian så att han inte skulle förlora även den.

Men återigen glömde han lägga dem ifrån sig och trädde upp i predikstolen med den kvarblivna korven i fickan. När predikan nära nått sitt slut hörde han nå krafs bakom sig i trapporna. I tron att det var hunden som nu kom för att ta även den andra korven, gav han en väldig spark bakåt, med den påföljden att klockaren, som kom upp med kungörelser, träffades av sparken och trillade huvudstupa med dunder och duns nerför trappan.

Herdelöner

En präst träffade en gång en herdegosse i skogen. Pojken såg livlig och kvick ut och prästen gav sig i samtal med honom.

- Vad gör du här min gosse? frågade han.

- Jag vaktar svin.

- Vad får du i lön för det?

- Sjuttiofem öre i veckan.

- Det var lite betalt, menade prästen. Jag är också en herde, men jag har mycket högre lön.

- Då har han väl fler svin att vakta också, svarade pojken oskyldigt.

Sorg

Anton kom med bedrövad uppsyn till pastorn för att berätta att hans hustru dött. Den gode pastorn försökte trösta honom efter bästa förmåga. Den sörjande torkade, som sig bör, en tår ur ögonvrån och såg sig allt som oftast föranlåten att putsa sig om näsan. Slutligen sade pastorn:

- Det ligger dock stor tröst i att din kära hustru, Anton Pettersson, nu har det mycket bättre hos Gud.

Anton glömde för en stund sin bedrövelse och utbrast:

- Ja, har han fått henne, så lär han få nog, han också. Amen

Långa predikningar

En tankspridd präst som gjort sig känd för sina långa predikningar, kom bort sig mitt i lång betraktelse och undrade:

- Vad var det nu jag skulle säga?

- Säg Amen, hördes det från en av bänkarna.

Kuckeliku

I en kyrka i Tjust hände sig en vacker sommardag att klockaren somnade på sin plats. På kyrkogården spatserade prästens höns och tuppen fann sig föranlåten att hoppa upp i det öppna kyrkfönstret och ge sig tillkänna med ett ljudligt "kuckeliku".

Klockaren vaknade av ljudet och trodde att det var prästen som mässade och svarade med hög röst:

- Med dig vare och Herran!

Sven Kjellgren

www.svenkjellgren.com