Harald Hjalmarsson (M) skriver att ingen hemlös i Västervik ska frysa ihjäl i vinter.
Det är 28 november 2023 och en man dör på toaletten på Rådhustorget. Han har sovit där några nätter. Hur han dör vet jag inte. Det utreds nu av polisen.
Hur han hamnar där vet jag: han har ingenstans att ta vägen. Han vet inte från natt till natt var han ska sova. När vi andra kommer hem går vi in i värmen och somnar sedan i en skön säng, tvingas han sova på en offentlig toalett, inbjuden av en olyckssyster.
Det är som iskylan får Västervik att stanna den här tiddagen.
Jag fryser ända in i märgen. Det gör ont i hjärtat. Jag är ledsen, frustrerad och arg. Så här borde det inte vara…nej, ska det inte vara.
Alla borde sörja honom
För en tid sedan tog jag en promenad på den sida av Västervik många inte vill se. Jag mötte hemlösa sent en mörk och regnig tisdagseftermiddag. Åkte ut till Lögarbergen tillsammans med Linda i Vinternatt och pratade med ett par som bodde under en presenning. Regnet var än mer obönhörligt när det smattrade mot presenningen som var deras väggar och tak.
Jag talade med kvinnan på toaletten på Rådhustorget, hon som i sin vänlighet släppte in mannen som nu inte finns längre.
Jag vet inte vilka nära som sörjer honom.
Men jag vet att vi alla, som samhälle, borde sörja honom; han dör när vi andra tittar bort, när vi inte orkar bry oss.
Jag vill ändra på det.
Jag vill ändra på Västervik, för här ska alla få plats.
Ska inte frysa ihjäl
Jag har redan tagit initiativ till åtgärder, men innan allt är på plats, innan det är klart, berättar jag. Nästa vecka har jag kallat alla berörda myndigheter, alla kyrkor och organisationen Vinternatt till ett möte om hur vi ska göra Västervik till en stad och en kommun för alla.
Vi alla är samhället och det är anständigheten som gör oss till människor. Den anständighet som är medmänsklighet och förstående.
Jag böjer min nacke i respekt för mannen som livet for fram så hårt med. Den här mannen som dör på en toalett mitt i stan. Jag kände inte honom men jag sörjer. Vi alla bör skänka honom en tanke.
Jag använder nu min förtvivlan och frustration för att göra Västervik bättre. För alla. Den här mannens död har berört mig djupt och jag vill se till att hemlösa åtminstone inte fryser ihjäl i vinter.
Harald Hjalmarsson (M)
Kommunstyrelsens ordförande