Knärot är en av de arter som är rödlistade i Sverige.
Foto: Arkivbild
Den nya propositionen förändrar skyddet av nationellt fridlysta arter till att i praktiken endast omfatta arter som samtidigt är starkt hotade enligt rödlistan. Arter som redan är på tydlig nedgång eller befinner sig i ett sårbart läge förlorar därmed sitt nuvarande skydd. Den självklara frågan blir då: om man tillåter en försämring av situationen för arter som redan är nära hotade eller sårbara, garanterar man inte då att de till slut blir starkt eller akut hotade?
Svaret är lika enkelt som det är självklart: ja.
Det som ofta glöms är att många rödlistade arter signalerar höga naturvärden i skogarna. När skyddet för dessa arter försvagas minskar i praktiken också skyddet av skogsmiljöer med högt ekologiskt värde. När de sista äldre skogarna avverkas förlorar vi inte bara enskilda individer av rödlistade arter, utan hela deras livsmiljöer. Arter beroende av hundraåriga skogar kommer inte kunna räddas då deras livsmiljöer inte kan återskapas inom en överskådlig tid.
De svenska skogsekosystemen visar i dag tydliga tecken på försämring. Naturvårdsverkets uppföljning av miljömålet Ett rikt växt- och djurliv visar att 80 procent av Sveriges naturtyper inte har gynnsam bevarandestatus, samtidigt som antalet rödlistade arter har ökat med 10 procent under de senaste fem åren. Om tillgängliga data redan pekar på en negativ utveckling för naturvärdena, borde vi då inte stärka skyddet i stället för att försvaga det?
Propositionen innebär att markägare och skogsbolag kortsiktigt kommer kunna öka sina vinster, samtidigt som detta kommer leda till mångdubbelt högre kostnader för att i framtiden försöka rädda arter och restaurera deras ekosystem. Förutom den moraliska skyldighet vi har att inte utrota arter, är vi även beroende av deras ekosystemtjänster som binas pollinering, växter som renar vattnet, eller skadedjurskontroll från exempelvis fladdermöss och getingar. Det underlag som behövs för att kunna fatta långsiktigt hållbara beslut finns, men det kräver också att man är beredd att ta till sig obekväm information och ta beslut som innebär inskränkningar på ekonomin.
De politikerna som är seriösa med att inte vilja utrota arter och behålla den biologiska mångfalden i de svenska skogarna, bör se sig själv i spegeln och inse att detta beslut hamnade snett. Även de som inte prioriterar den biologiska mångfalden och endast tänker ekonomisk, borde landa på samma slutsats om man är beredd att höja blicken och tänka långsiktigt. Målet med skogsbruket måste vara att naturvärdena finns kvar även om 100 år, genom att man har en produktion som är på en nivå där värdefulla naturvärden inte minskar. Det är bara att hoppas på att rätt beslut hinner tas innan ekosystemen i de svenska skogarna kollapsar och är bortom räddning.
Skogsentreprenör som önskar att vi ställer om till ett hållbart skogsbruk