Inför valet talas det nu om att avskaffa karensavdraget vid sjukfrånvaro från jobbet. Det kan låta bra, men skulle om det förverkligas bli dyrt och dåligt för Sverige. Alltför många bortser från att hållbara försäkringar bygger på både rättigheter och skyldigheter.
Karensavdraget fungerar som en självrisk i sjukförsäkringen. Den som är sjuk får ett avdrag motsvarande 20 procent av en genomsnittlig veckas sjuklön. Därefter betalar arbetsgivaren sjuklön under de första fjorton dagarna.
*
Beräkningar visar att slopat karensavdrag vore väldigt kostsamt och skadligt för tillväxten. Arbetsgivarnas kostnader skulle öka med mellan 21 och 42 miljarder kronor per år. Det är resurser som idag används för investeringar och nyanställningar.
Sjukförsäkringssystem utan självrisk ger fler korta frånvarotillfällen, vilket driver upp kostnaderna. Karensavdraget är en del av den verkligheten och därför också rimligt, även om det kan vara ekonomiskt kännbart för enskilda. Självrisken behövs helt enkelt för att undvika skenande kostnader och missbruk av systemet.
*
Drivkrafter för att gå till jobbet spelar roll. Det framgick till exempel när Sverige senast slog in på den väg som nu diskuteras. När den så kallade karensdagen avskaffades i slutet på 1980-talet steg sjukfrånvaron kraftigt. Trots jämförelsevis god hälsa fick svenskarna bland de högsta sjukfrånvaronivåerna i västra Europa.
Erfarenheter från vårt grannland Norge visar samma sak. Där finns inget karensavdrag – däremot Europas högsta sjukfrånvaro. Och när svenskar flyttar till Norge för att jobba ökar deras sjukfrånvaro markant. Det är svårt att tolka på annat vis än att reglerna påverkar beteendet.
Det saknas inte skäl att stärka arbetandes trygghet vid sjukdom. Men insatserna bör då riktas mot dem som drabbas av återkommande eller långvarig sjukfrånvaro. Karensavdraget behövs för att hålla sjukförsäkringssystemet stabilt.
Johnny Rönnfjord
regionchef, Svenskt Näringsliv Kalmar län