I veckan som gick kunde vi i lokalpressen ta del av en rapport som kommunen beställt från firman PWC. Syftet med rapporten var att se hur kommunens kostnader för skola och barnomsorg kunde komma ner i samma nivåer som för motsvarande kommuner, rapporten kostade 460 000 kr och kom fram till ett svar alla redan visste. Det skriver Jacob Hoffsten (SV) i en debattartikel.
Skola och barnomsorg kostar mer i Västervik eftersom kommunen är stor till ytan relativt befolkningsmängden. Vi har därför många mindre enheter som kostar mer än vad få stora skulle ha gjort. För att komma ner i kostnad krävs drakoniska nedskärningar och centraliseringar. Ledande politiker försäkrar att detta inte kommer bli verklighet men vi som varit med det tag vet att mottot för kommunens styre är ”gärna välfärd, men endast inom budgetens ramar”. Skulle kommunens ekonomi försämras kan vi räkna med att en del av förslagen blir verklighet. Ett tyvärr alltför sannolikt scenario givet den stundande lågkonjunkturen och den ekonomiska politiken. Kommunernas dåliga ekonomi är, ska man komma ihåg, inte ett ofrånkomligt faktum utan resultatet av politiska beslut där skatter för höginkomsttagare och storföretag sänkts, samtidigt som skola vård och omsorg fått en mindre del av kakan. Den totala rikedomen i samhället ökar men pengarna rinner uppåt till samhällets elit, varje år blir miljardärerna allt fler. Denna omfördelning av samhällets resurser har fått fortgå ostört i 30 år. Vi har fått en politisk vardag där det anses självklart att välfärden ska kosta så lite som möjligt.
Vi socialister däremot anser att skola och barnomsorg med hög kvalitet och rimlig tillgänglighet för medborgarna måste få kosta. Det måste få kosta mer i en glesbefolkad kommun. Vi i Socialisterna Välfärdspartiet kommer att fortsätta att ställa krav på tillräcklig finansiering, vi kommer att motarbeta kommande nedskärningar utan att kompromissa. En annan ekonomisk politik är möjlig och nödvändig om vi inte ska fortsätta att avveckla vårt samhälle skola för skola, vårdcentral efter vårdcentral. En stärkt, upprustad välfärd kräver att staten beskattar kapitalstarka grupper och företag hårdare, men även att staten lånar pengar för att göra de investeringar som krävs efter 30 års nedskärningar. Myten om faran med statsskulden ligger som en kvävande hand över offentlig ekonomi i Sverige. I andra länder och bland bildade ekonomer skakar man på huvudet åt detta. Dags att vi ställer oss frågan: Är det rimligt att vi i ett samhälle som blir allt rikare och alltmer tekniskt framstående får sämre och sämre vård, skola och omsorg?
Jacob Hoffsten
Socialisterna - Välfärdspartiet