Ledarhund är viktig för de som är helt blinda. Det skriver Britt-Marie Törngren i en insändare.
Min nuvarande storpudel är en snart 10-årig svart tik. Hon guidar mig runt på olika motionsslingor i Skogshagaområdet, där vi kan njuta av fina skogspromenader över stock o sten.
Hon markerar de djupa dikena, visar inlärda stolpar o vägar o håller mig på stigarna, trots att hon då rastas i koppel. När hon arbetar har hon sin vita sele på.
När hon inte jobbar är hon ledig bär hon en rastklocka för att jag ska höra henne. Då får då gärna hälsa på andra hundar. En ledarhund utbildas under ca 1 år o får gå igenom slutprov innan den lämnas ut till en förare. Hundarna upphandlas från dressörer runt om i landet, även från Norge.
Hunden ska uppfylla många kriterier. Hunden bör ha egenskaper som låg jaktlust, kunna slappna av lätt, vara stresstålig, ha god arbetslust, även kunna ta egna initiativ av god orienteringsförmåga o att lyssna, koncentrera sig och uppfatta olika kommandon. En ledarhund får inte visa någon aggressivitet. Trots allt är en ledarhund även hund, o ingen robot! Snookie började sin ledarhundsutbildning vid 3års ålder o kom till min hjälp när hon var 4 år.
Hon är en glad, lättlärd, mjuk ,klok o lyssnar på kommandon o kommer på inkallning. Hon är mycket präglad på mig o kollar hela tiden var hon har mig.
Nyfiken på andra hundar
Emellertid har hon lite för mycket intresse av o nyfikenhet på andra hundar vid möte o ger då ofta skall, för att uppmärksamma mig på att en annan hund är nära.
Som blind o med nedsatt hörsel, är det svårt att bedöma varifrån hunden kommer. Tacksamt är när vi förbereds med ett hej eller ett namn på mötande hunden så att inte mötet blir så plötsligt. .
Då blir allt lugnare, för man vill ju gärna hälsa på sina kompisar. Det uppskattas även av mig, när man lever i en mörk värld.
För mig är Snookie en underbar kompis som ger mig trygghet o tillit, upplevelser, en enorm frihet o en ökad livskvalité.'''''''''''''''' Att få en sådan hjälp av ett djur är fantastiskt med andra ord är hon mina ögon. Dessutom håller hon sin matte i form o kondition, med långa raska promenader. Största svårigheten när man inte ser är att orientera sig o förflytta sig. Stor hjälp har jag även av mina omtänksamma tvåbenta ledsagare, för att få en aktiv vardag att fungera.
Som ledarhund pensioneras man vid 11-12 års ålder, men hon får sedan stanna kvar hos mig o kommer nog att hjälpa mig som tidigare. En önskan är att vi ska få ytterligare några spännande år tillsammans.
En annan önskan är att kommunen kan medverka till några rastgårdar i Västervik, dels för att både hundägare o hundar kan mötas under lek o frihet. Vi brukar besöka rastgårdar i Linköping, där hundarna på ett naturligt sätt får röra sig fritt o hundägare kan få en fin samvaro. Detta skulle nog även uppskattas av våra turister.
I landet finns ca 260 arbetande ledarhundar, ca 40 utbildas årligen o lämnas ut till nya förare. Även förare går utbildning o uppföljning med jämna mellanrum.
Hundarna upphandlas av olika dressörer runt om i landet En noggrann matchning sker med den nya ledarhundsföraren , för att få ett fungerande ledarhundsekipage.
Hundarna ägs av Synskadades Riksförbund, med bidrag från staten. Detta bidrag har ej ökats tillräckligt o därför har Sverige inte kunnat utbilda tillräckligt många hundar för att täcka behovet i landet. Livsmedelsverket rekommenderar att ledarhundar får följa med in i affärer, apotek, restauranger, samt åka med kollektivtrafik mm. Att leva med ledarhund i en liten ort är säkert lättare där närheten kan bidraga till en öka förståelse o bra bemötande.
Britt-Marie Törngren med Snookie.