En förälder som inte klarar av att ta hand om och skydda sitt barn, eller som medvetet utsätter sitt barn för våld och fysisk eller psykisk ohälsa ses inte på med blida ögon av allmänhet och rättsväsende.
Så ska det vara. Våra barn är vår framtid och självklart ska vi skydda dem, älska dem och lära dem skilja på rätt och fel.
Barns rättigheter är så viktiga att Barnkonventionen blev lag 1 januari 2020.
Trots det tycker Västerviks kommun att det är förenligt med Barnkonventionen att utsätta hundratals barn för ohälsa, otrygghet, minskad rätt till lek, vila och fritid genom att tillstyrka vindkraftsutbyggnad i kommunen. Ett idylliskt samhälle, en inflyttarort för barnfamiljer, ett samhälle med starkt engagemang och framåtanda omringas i och med kommunens tillstyrkan av inte mindre än tre vindkraftsindustrier. Hoppsan.
Vad hände där med att ha barnens perspektiv i fokus? Människor som bor nära vindkraftverk idag vittnar om en ökad ohälsa. Symtom som nämns är huvudvärk, illamående, yrsel, trötthet, förändrad hjärtrytm och en känsla av allmänt obehag. Till detta ska vi även lägga koncentrationssvårigheter och ångestproblematik. Det finns forskning som visar att buller – inte minst infraljud – kan ge hälsoproblem. Det behövs mer forskning inom ämnet, och i väntan på de forskningsresultaten borde kanske Västerviks kommun använda sitt veto och stoppa Lervik, Tribbhult och Lebo? Eller vill kommunen låta hundratals barn växa upp mitt i ett industriområde där resultatet kan bli att dessa barn utvecklar ohälsa, fysisk och psykisk? Kanske är det målet, att låta människor – barn – bli försökskaniner i ett gigantiskt experiment?
Som sagt, Barnkonventionen är lag. Men kommunen kanske inte behöver bry sig om det? Hur viktiga är egentligen barnen som bor och går i skola på landsbygden i Västerviks kommun?
Orolig förälder