Krönika av Anders Sjögren.
Jag fyllde 61 år i december 2022. Det var ingenting som jag skrev om i den lista med bra händelser det året. Om jag ska vara ärlig så blev listan inte så lång, kanske elva eller tolv händelser som stod i oordning, sett till när under året de inträffade.
När allt är inskrivet slår jag ihop anteckningsboken och ställer in den i bokhyllan, den kommer inte att öppnas igen förrän efter nästa årsskifte. Det är då ett nytt år ligger orört framför mig, där jag inte vet vad som jag kommer att minnas av det året.
Nu när 2023 ligger framför mig inser jag att de senaste 15 åren inte är nyårsafton jag längtar till, utan nyårsdagen. Smällarna och champangen kan jag vara utan, de intresserar mig inte längre. Nej, det är nyårsdagen som jag är nyfiken på. Vad kommer detta nya år att erbjuda? Vad vill jag minnas och vad vill jag se tillbaka på och förhoppningsvis inse att jag varit stark nog att klara av och gå vidare från.
De senaste 15 åren har det varit Nyårsracet som gör att världen öppnar sig den första dagen på nya året.
Nyårsracet är en intern tävling i fågelklubben, där det går ut på att se och höra så många olika fågelarter som möjligt. Den nya listan över fågelarter som jag kommer att se under året är tom, ett vitt ark papper. Nu är det upp till mig att fylla det arket med olika arter och datum när de sågs.
I år den första januari 2023 skrev jag in 44 fågelarter den 1 januari. Ett inte allt för bra eller dåligt resultat med tanke på att det regnade hela den dagen. Det viktigaste är inte hur många arter jag såg utan att det finns flera olika arter att se och fortfarande förundras över i min omgivning.
Gråsiskorna vid Lucerna, kattugglan vid Lysingsbadet och trädkryparen som kröp ivrigt födosökande på en gammal ek vid Kulbackens koloniområde, var arter jag gläder mig åt att ha fått sett den första dagen på det nya året.
- Väldigt roligt att jag fick återse er. Ta hand om er så kanske vi kan ses fler gånger under 2023.
Det värmer i hjärtat att åter få möjligheten att vara ute i naturen och stappla omkring med en kikare hängande på bröstet.
När året 2023 är slut hoppas jag att jag ska kunna skriva en längre lista med positiva händelser. Samt att de negativa som jag också skriver in i boken kommer att vara få.
Under 2022 skulle jag ha kunnat skriva i kriget i Ukraina, ökande inflation, klimatkris, den biologiska mångfalden som tunnas ut mer och mer eller dyrare matpriser. De är någonting som jag inte kan styra över i mitt liv. Därför står inte dessa händelser nedtecknade längst ner bland de negativa som inträffade förra året. Däremot finns det någonting litet jag kan göra, stödja de som drabbas av kriget, vara noga med att välja rätt varor när handlar i matbutiken, titta på priser och utgångsdatum noga. Jag kan också öka möjligheten för de insekter, växter och fåglar som finns vid den plätt på jorden där jag befinner mig.
I den negativa listan står det tre punkter. Där står tre veckors sängliggande på grund av diskbråck, två månader med ett knä som knappt gick att gå på. Omåttlig lång väntan på knäoperation. Sen är det stopp.
Jag hoppas att det ska bli en kortare negativ lista nästa år och att de positiva händelserna mångfalt kommer att överväga.
Det som slår mig när jag läser listan över positiva händelser under året, är att de händelserna alltid innehåller människor som jag mött under året. Det kan vara människor jag talar med varje vecka eller som jag bara mött en gång, men det är mötet mellan människor som gör mitt liv så stort.
Lika stort som glädjen över att möta andra är sorgen när man inser att fler möten med just en god vän aldrig mer kommer att kunna bli av. Att jag var med på begravningen är ingenting jag skriver ner i min anteckningsbok med röd rygg.
Nästa årsskifte kanske jag skriver ner 2024 års första fågelmöten, 44 arter en regnig första januari. En första plats i Nyårsracet slår aldrig möten med fåglar eller möten med människor. Därför vill jag ta tillfället i akt och hälsa alla jag mötte förra året.
- Gott Nytt år till er alla och ta hand om er så ses vi längre fram.