Anders Blank, redaktör Dagens Kalmar. Foto: Louise Ernerhav
Facebookmeddelandet kommer på söndagskvällen. Personer har lekt lite med sitt eget namn och konstruerat en profil under fejkat namn. Men i chatten är han väluppfostrad nog att presentera sig. Jag vet vem han är både till rykte och person. Han har ringt någon gång och bett ta bort någon artikel jag skrivit om organiserad brottslighet, det gjorde jag inte och förra våren fick jag via kontakter höra att han gått bakom mig på Sveaplan, filmat och lagt ut klippet på Snapchat med texten “här går horungen”.
Jag har fått hot flera gånger tidigare, en arg barägare som förlorat sitt tillstånd lovade skicka IRA mot mig, jag har fått cykeldäck knivskurna, blivit jagad av ett gäng när jag skrev om svarttaxirörelse och blivit fysiskt attackerad av en ung man med minigrävare. Jag vill inte gå så långt att säga att det blivit vardag, men det händer. Så var det inte minst förra våren med skjutningar och de hoten blev fler och allvarligare efter Dagens Kalmars rapportering. Kanske blev det så att jag inte skrev så mycket som jag skulle ha gjort utan hot, jag vet inte.
Nu hade han fått problem, skriver han, efter att jag skrivit en artikel. Som ironiskt nog handlade om att han inte längre tillhörde ett kriminellt gäng. Det var han mot mig och att jag skulle lida för det här om det är det sista han gör. Och att jag, varken är den första eller sista som han “skickar”.
Var tredje journalist har blivit utsatt för hot
Jag är på intet sätt unik eller ensam. Enligt en undersökning från Journalistförbundet har en tredjedel av deras medlemmar blivit hotade. Det har minskat på senare tid efter att många tidningar beslutat sig för att stänga ner kommentarsfälten. En annan undersökning, från Lunds och Halmstads universitet, visar att 40 procent av journalister ägnar sig åt självcensur för att slippa hot och hat. Vad gör detta med journalistikens viktigaste uppgifter, att skriva det som är sant och relevant, att inte styras av konsekvenser för det man publicerar?
Dagens Kalmar har nu polisanmält hotet. Detta av flera anledningar. Kanske mest för att visa att det inte är tillåtet med öppen jakt på journalister, att det får konsekvenser. Brottet kommer förmodligen att rubriceras som olaga hot. Det kommer inte finnas någon koppling till att jag mottagit hotet i min yrkesutövning. Det är synd, det hade gett mer tyngd. Men enligt en statlig utredning från förra året så kan ny lagstiftning vara på gång den 1 juli i år. Då kan det bli skärpt syn på brott mot journalister. Det välkomnas.