Med nostalgiska känslor minns jag konduktörerna med fina uniformer, hur de ropade ”nypåstigna” (eller ”Nypon-Stina” som min mor brukade skoja). Jag minns de gamla tågen, hur det bolmades fritt i rökkupéerna och att det på toaletterna faktiskt var ett hål rakt ner från toalettstolen genom tåggolvet med utsikt ner på tågbanan.
Mjölby, min barndomsstad, är en järnvägsknut där många tåg passerar. Dag som natt hördes ljudet av tåg i fjärran. Ett ljud jag saknat allt sedan jag lämnade Mjölby, ljud som jag minns att jag alltid somnade väldigt skönt till som barn.
När jag börjar skriva den här texten sitter jag på Tjustbanan på väg till jobbet. Jag skriver som vanligt i mobiltelefonen och med mycket möda lyder min iPhone fingrarna, jag får skriva, radera och rätta till, om och om igen. Den komfort som tydligen ska vara fördelen med tåg kontra buss märks nämligen inget av idag. Det skumpar och kränger något förskräckligt! Hur man kan jobba på det här tåget förstår jag inte.
*
Jag läste häromdagen i lokaltidningen att kommunstyrelsen protesterat mot Östergötlands målbild för tågtrafik 2040. Östergötland ser ingen Tjustbana i sin framtidsvision, man anser att buss och betydligt fler avgångar är ett bättre alternativ för sträckan Linköping-Västervik.
Östgötarna anser det inte vara ekonomiskt försvarbart att satsa pengar på denna tågsträcka. Kommunstyrelsens ledamöter i Västervik sågar Östergötlands målbild i Tjustbanefrågan och menar att man istället borde satsa. Detta med motiveringen att de tror fler vill arbetspendla med tåg än med buss.
Region Kalmar tog förra året ett beslut om inköp av 14 nya tåg till länets tågbanor, kostnad 2,1 miljarder. Problemet är bara att de inte kommer kunna användas på Tjustbanan innan ett nytt signalsystem är på plats, vilket sannolikt inte kommer ske före 2030, om ens någonsin.
Innan signalsystemet är utbytt kan de nya tågen inte köras, med mindre att de byggs om till en kostnad av ”några miljoner per tåg”. Kalmar län kommer tvingas ta hela ansvaret och det verkar som att Tjustbanan blir en mycket, mycket kostsam historia. Det är svårt att se hur regionens redan ansträngda ekonomi ska klara detta utan att det sker besparingar på annat.
*
Våra kommunpolitiker talar ständigt om ”satsningar på infrastruktur”, att vi måste ha tåg, färja, bättre vägar, ny infart och en flygplats. Det låter såklart vackert, visst vill vi ha allt, men är det rimligt? Ingenting är gratis, inte ens när pengarna kommer ifrån staten. ”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket”, säger ordspråket.
Det är väldigt svårt att tro på politikernas fagra löften, när de låtsas vilja och kunna ge oss allt, i syfte att göra sig populära bland väljarna. Jag önskar att våra politiker kunde börja tala klarspråk, de som gärna leker alla goda gåvors givare så länge någon annan betalar.
Det är relevant att fundera på vad en tågbiljett skulle kosta om tågtrafiken skulle finansiera sig själv? Hur mycket mer är resenärerna beredda att betala för tågbiljett än för bussbiljett, om båda skulle betalas ur egen ficka utan skattesubvention? Vad annat behöver vi avstå för att subventionera denna ”satsning”, eller för all del, hur mycket mer skatt är vi beredda att betala?
*
Det är dags att vi börjar att diskutera sakligt och realistiskt. Vad är rimligt att tro vi kan få? Vilka infrastruktursatsningar är mest betydelsefulla för kommunen? Är det Tjustbanan? Eller är det riksväg 35? Eller kanske något annat? Det finns modeller för att beräkna ekonomisk samhällsnytta för dessa investeringar. Trafikverket har gjort sådana, men de har tydligen gömts undan i någon byrålåda. Kanske var inte resultatet det man önskat?
En öppen, seriös och realistisk diskussion måste föras i frågan. Vad tycker företagen och medborgarna i allmänhet? Vad gynnar flest företag, flest medborgare och vad gynnar hela kommunens välstånd? Kan en investering leda till ökad jobbpendling? Inflyttning? Företagsetableringar? Ökat dynamiskt samarbete över kommungränserna? Vilken investering gynnar i så fall detta mest och hur stor måste investeringen i så fall vara?
Frågorna förtjänar diskussion och djup analys, men hittills har det mest varit allmänt tyckande och populistiska utspel från uppmärksamhetstörstande politiker som bara vill stärka sina egon. Vi borde inte nöja oss med det.
Magdalena Lidestam
Fotnot: Magdalena Lidestam bor i Överum, är fyrabarnsmor och folkhälsovetare. Hon jobbar idag på Arbetsförmedlingen i Västervik som arbetsförmedlare, främst inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Hon har tidigare varit politiskt aktiv för Moderaterna i Västervik, men har nu lämnat partipolitiken. Det stora intresset för samhällsfrågor finns kvar och framöver kommer Magadalena Lidestam skriva en krönika i månaden för Dagens Västervik. Åsikterna som framförs är skribentens egna.