Lasse Martinsson är på väg hem till Sverige i coronahysterin.
Foto: Privat
Eftersom min tandläkare var sparsamt bokad kom vi iväg redan idag måndag och tur var det. Återkommer till detta. Det är sorgligt att lämna något eller någon i dåligt skick som man tycker om. Så är det med Spanien och La Torre för mig. Ett lättsamt leverne, ja som lördag hela veckan. När vi nu lämnar har de senaste dagarna varit som långfredag hela veckan.
Men iväg är vi. Med svettiga handflator avverkar vi Spanien och är framme vid gränsen. De två senaste dagarna har gått åt till att ladda appar från UD. Gå med i Svensklistan, ringa Riksdagskansliet och dammsuga internet. Allt detta för att få reda på om gränserna till Frankrike och Tyskland är öppna. Resultat: inget konkret. Fel, inget alls faktiskt.
"Ett meddelande dyker upp"
Ingen ändring inget besked, tänkte jag innan vi startade. Långa köer med mycket bök var vi inställda på. Vi är snart där och vi vet inte vad som gäller.
– Nu måste vi snart vara där , säger jag då en betalstation plötsligt dyker upp. Fram med kreditkort och betala.
Vi kör någon kilometer till då det plingar till i mobilen. Du har just börjat surfa i Frankrike, står det i displayen. Vi har passerat gränsen utan att lägga märke till detta. Handsvetten torkar fort och mina tankar går till Bordeaux. Ja, inte staden kanske mer till vinet som dom producerar. Och nu sitter vi här på ett hotellrum. Tror vi är ensamma här på hotellet. En flaska är beställd liksom mat, kall köttgryta. Det skall ätas på rummet liksom frukosten. Restaurangen får inte ha öppet pga Corona.
Vinet serveras och telefonerna gås igenom. Ett meddelande dyker plötsligt upp på skärmen.
Frankrike stänger gränserna i morgon tisdag.
Lasse Martinsson