Annons:

NESTORS KRÖNIKA: Maxa livet

Då var man här då. Mitt i livet. Eller två femtedelar in, om man har tur. Nosa på fyrtio. Dags för livets första rejäla livskris med frågor som ”Vem är jag? Varför är jag? Vad vill jag? Vad har jag gjort? Och VARFÖR har jag gjort det?“

Annons:

Vartenda litet val ska synas i sömmarna, och ifrågasättas in till minsta beståndsdel. Varför blev jag inte rik och berömd? Eller i alla fall rik? Varför har jag slösat bort min kapacitet på… ja, på vad? Varför har jag inte MAXAT?

Det är första steget. Ifrågasättandet. Nästa är väl att bena ut. Vad är framgång? Och vad ska jag med den till?

Är framgång att vara rik, och vad ska jag med pengarna till i så fall? Eller är framgång ett erkännande? Att känna att jag är värd något. Och kan jag inte känna det utan framgång? Är framgång berömmelse? Och hur stor måste den i så fall vara?

*

I underbara Disneyfilmen ”Själen” misstar huvudkaraktären Joe livets gnista för en persons syfte. En mening, något man är ämnad att syssla med. 

I tv-serien ”Din personlighet” med Anders Hansen träffar Hansen en professor som specialiserat sig på autism. De diskuterar hur en anställningsintervju är en särskilt svår social situation för någon med autism, att det ofta blir ett hinder. Hansen kommenterar:

”Då riskerar man att missa den talangen.”

Professorn svarar:

”Än viktigare är diskriminering.”

Vi har väldigt lätt att genast gå till prestation, till syfte, till maxandet. Vad kan vi ha den här personen till? Vad kan den ÅSTADKOMMA? Vi går gärna dit på en gång, istället för att backa och se det stora hela. 

Behövs det ett större syfte  än att höra när  småfåglarna börjar kvittra om våren?  Än att baka kalljäst bröd, än att doppa tårna i iskallt maj-vatten?

*

När det gäller karriär finns det så många aspekter. Jag tittar på lön, på status. På berömmelse, på att maxa. Men när jag ser på många av jobben där det maxas ser jag också en annan aspekt; om jag skulle jobba på det här jobbet, skulle jag förbättra världen, eller skulle jag försämra den? I nuläget vet jag inte om jag gör världen så mycket bättre, men jag gör den åtminstone inte sämre. 

Jag minns hur jag som liten för första gången hörde talas om munkar som ritade otroliga mandalas i sanden, för att sedan låta vågorna ta dem. Jag kände NEEEEEJ! Allt jobb, allt det vackra - borta!

Kanske handlar livet om att förstå just det. Mandalas i sanden. Att släppa taget. 

Om att inte maxa. Utan att minska. 

Annons:

Linnéa Nestor

linnea.b.nestor@gmail.com

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt