Det är verkligen en övningssak, det här med att rensa. Och det här med att sluta köpa annat. Stoppa flödet in men inte flödet ut. Varför? Ja men sakerna äter ju upp min tid! Det är flytta på saker, plocka saker, städa saker, torka saker, leta efter saker, hitta saker, trampa på saker, tjäna pengar för att kunna köpa saker, och så till sist köpa själva sakerna.
*
Min nya otroliga tanke när jag rensar är att komma ihåg alternativet. Såhär;
Jag tar upp en sak. Det skulle kunna vara en plåtburk. Ja, rimligtvis är det en plåtburk. En gammal, sliten, med vackra rosor på och någon logga från en svensk fabrik. Jag håller den i min hand och synar den. Såhär går tanken:
”Vill jag ha den här burken? Ja men den är ju så fin. Rosorna, och bladen, och PATINAN. Jag skulle kunna ha nycklar i den? Men en nyckelburk har jag redan… Kanske kan den användas till nagelsaxar och nagelfilar? Fast en sån har jag också. Men den skulle kunna stå i bokhyllan också? Som prydnad? Det behöver ju inte alltid FÖRVARAS något i burkar. Den är som en tavla som den är.”
Ja, sådär håller jag på.
*
Men det är då nästa tanke kommer. Den gyllene tanken.
”Om jag gör mig av med den, säljer eller skänker, så får jag ju… ingenting. Alternativet till att ha burken är att INTE ha burken, och då har jag istället ingenting. Ingen burk att flytta på, ingen burk att städa och torka, ingen burk att förvara, ingen burk att snubbla över. Istället skulle jag få ingenting. Utrymme, och ingenting.”
Och det är då jag ställer ned burken i flyttlådan som ska till Erikshjälpen. Det är DÅ poletten trillar ned. Det är då bandet mellan mig och burken löses upp. Det är då jag blir fri.