En vitlöksskalare? Ärligt? Behöver vi ha en separat sak, pryl, grej för att ta bort skalet på vitlöken? Är det också därför vi behöver en teleskopisk flugsmälla, som går att fälla ihop, för att vi inte har plats med en flugsmälla i full längd bland alla våra onödiga saker?
Dels undrar jag om det verkligen är saker som gör oss lyckliga. Och dels undrar jag om det inte finns andra platser dessa uppfinnare skulle kunna jobba på istället. Typ, ja jag vet inte, skolan. Eller inom äldreomsorgen. De där platserna där det skriks efter folk. Folk som nu uppfinner vitlöksskalare och teleskopiska flugsmällare.
Ja, jag vet. Det är inte så enkelt. Det är politik och skatter och pengar och system. Men är inte systemet ganska dåligt då? Om det uppfinns onödiga saker som vi inte behöver samtidigt som det finns människor som behöver hjälp de inte får?
*
En person i min närhet tar nu hand om saker som lämnats efter ett helt liv. Det är mycket saker. För mycket saker. Så mycket saker att man skulle kunna kvävas eftersom att sakerna tar upp allt syre.
En annan person gör samma sak, rensar efter ett helt liv, och ett boende - som hade kunnat användas som just bostad - bara står där, utan människor i men med SAKER. För - var ska sakerna ta vägen?
Det finns sannerligen jobb som är värre än att uppfinna en vitlöksskalare. Så länge man i alla fal inte gör världen betydligt sämre på jobbet får man väl vara nöjd, antar jag. För det finns ju ett helt gäng som gör världen sämre på daglig basis, istället för att uppfinna smått onödiga saker. Men jag kan ändå inte behärska mig. Är sakerna till för oss, eller är vi till för sakerna? Ibland undrar man.