Annons:

LIDESTAM: Knivarna är ofta vassa när konkurrenter ska förgöras

Jag var mobbad i skolan. Inte av alla, inte precis hela tiden, men det var några stycken som var ständigt jävliga mot mig under många års tid. 

Annons:

De sköt knappnålar på mig på syslöjden, kallade mig fula saker och gjorde vad de kunde för att förnedra mig så fort de fick chansen. Ibland kom jag hem gråtande efter skolan, men för det mesta försökte jag nog dölja vad som hänt. Att försöka återge förnedrande händelser och berätta vilka kränkande ord som använts är så hemskt, det blir en förnedring i sig. För en mobbad kan det därför vara lättare att låta bli. 

Läget ändrade sig totalt när jag började gymnasiet och mina plågoandar valde andra gymnasielinjer än jag. Min position blev totalt annorlunda, plötsligt fick jag en helt annan roll i gruppen och ingen var längre elak, tvärtom. Genom livet har jag sedan bytt skolor och arbetsplatser och det har varit mer och mindre trevlig gruppdynamik på olika ställen.

På mitt nuvarande arbete är stämningen god och alla vill varandra väl. Det är så mycket värt att känna sig välkommen och uppskattad om dagarna, men det är långt ifrån en självklarhet att ha det så på jobbet.

Det finns statistik som visar att ca 10 000 personer varje år sjukskrivs pga mobbing på arbetsplatsen. Antalet självmord relaterat till vuxenmobbing är någonstans 100-300/ år, men det finns troligen ett mörkertal där. Skrämmande siffror, mobbing är ett stort, utbrett och allvarligt folkhälsoproblem. 

Vanliga orsaker är: avundsjuka och konkurrens, maktmissbruk och favorisering, oklara mål och rutiner i organisationen, dåligt ledarskap. 

*

Den som känner mig eller har läst mina texter vet att jag varit politiskt aktiv och den som orkar googla kan ta reda på varför jag lämnade. Egentligen skulle jag vilja ösa ur mig vittnesmål om maktspel och osund gruppdynamik men jag håller mig till att beskriva det faktum att det i de politiska partierna finns en rejäl grogrund för vuxenmobbing. Just på grund av ovanstående orsaker. I politiken är det konkurrens om de prestigefyllda och välarvoderade uppdragen och vart fjärde år finns chansen att peta undan någon för att själv roffa åt sig positionerna.

Nomineringstider tycks ta fram det allra sämsta hos de maktlystna. Knivarna är ofta vassa när konkurrenter ska förgöras och de som är skrupelfria drar sig inte för något. Det kan vara att misskreditera och sprida rykten om sådant som är svårt att kolla upp. Det kan vara att försöka sätta en bild av att konkurrenten har mindre sympatiska sidor, eller att denne har sagt och gjort mindre trevliga saker. Sant eller inte spelar mindre roll. När pratet sker bakom ryggen har den utsatte inte en chans att försvara sig. 

Nu tycker du kanske att det är högst frivilligt att ge sig in i leken, att man får tåla detta helt enkelt. Man behöver faktiskt inte kandidera till politiska uppdrag. Sant. Det behöver man inte. Men ska vi acceptera att det lönar sig att baktala och misskreditera? Vill vi verkligen ha skrupelfria politiker vid makten? 

*

Den som blir utsatt för denna typ av vuxenmobbing politiken är för övrigt ganska skyddslös. Det finns inget skyddsombud att vända sig till, det går inte att anmäla kränkningarna till Arbetsmiljöverket. Den som försöker sig på att lämna vittnesmål om sina upplevelser kommer ingen vart. Den som blivit hårt utsatt, kränkt och förtalad blir inte lyssnad på. Personen blir istället avfärdad som ”bitter”. Eller hämndlysten. Alternativt påstår man att personen måste ha förtjänat att bli illa behandlad, victim-blaming är vanligt i dessa sammanhang.

Kränkningar och mobbing ger ärr för livet, även när det sker i politiken. Vi behöver lyfta upp denna problematik i ljuset, var det än sker. Och de som beter sig illa skulle enligt mig behöva ställas till svars. 

Det finns politiker som vill ha ett ”bättre debattklimat” och som svänger sig med vackra ord om ”värdegrundsarbete” i politiken. Jag blir personligen provocerad av detta. Upp till bevis säger jag. Jag har lämnat politiken men följer den med intresse, och jag tror nog att debattklimatet blir bättre av sig självt bara det kommer fram rätt politiska företrädare. Företrädare som har lite känsla för vett och etikett och som inte är av den skrupelfria sorten. 

Magdalena Lidestam

Fotnot: Magdalena Lidestam bor i Överum, är fyrabarnsmor och folkhälsovetare. Hon jobbar idag på Arbetsförmedlingen i Västervik som arbetsförmedlare, främst inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Hon har tidigare varit politiskt aktiv för Moderaterna i Västervik, men har nu lämnat partipolitiken. Det stora intresset för samhällsfrågor finns kvar och framöver kommer Magadalena Lidestam skriva en krönika i månaden för Dagens Västervik. Åsikterna som framförs är skribentens egna. 

Annons:

Gästskribent

Annons:

Annons:

2 kommentarer

Inger Wiman 11 april 2021 17.41

Du har rätt Magdalena! De politiska partierna är inget föredöme när det gäller att ej mobba! Tvärtom!
Nu kommer snart en valrörelse, som ser ut att bli, om möjligt, värre än den förra! Tyvärr bidrar det till att det antingen blir de värsta mobbarna eller annars slirarna, som aldrig har något att bidra med, men som hänger kvar val efter val som står högst på valsedeln.

Sven Kjellgren 11 april 2021 19.18

Bra Magdalena, så är det tråkigt nog i politiken. Enbart i Västervik, nja? De mer eller mindre okunniga fårskallarna tar sig fram bäst, de som slickar röv och fjollar sig. Det har jag sannerligen fått uppleva gång efter annan. Fan att jag skulle lägga min skrivarenergi på Wrickevik. Mina böcker och artiklar är värda mer mycket mer än så. Tyvärr förstod jag det alldeles för sent.

Lägg till ny kommentar

Kommentar *

Ditt namn*

Din e-post* (publiceras ej)

+ =  

Annons:

Cookies

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Dagens Västervik. Genom att använda Dagens Västervik tjänster godkänner du detta. Här kan du läsa mer om cookies.Jag förstår, ta bort detta