I dagens Sverige har den viljan att hjälpa flyktingar på detta sätt tagits ifrån oss. Någonstans i den svenska politiska själen gror en avundsjuka eller vad man ska kalla det; inga familjer ska kunna få pengar av staten för att ta hand om flyktingar. Nej, de ska interneras i stugbyar och utrangerade hotellbyggnader. Att sedan en del företagare ser en möjlighet att berika sig blundar man för.
Varför tillåter inte Sverige att svenska familjer inhyser flyktingar i sitt villaboende? Uppriktigt sagt vet jag inte. Sannolikt är den politiska själen för långt ifrån den svenska folksjälen, som vill hjälpa på mest praktiska sätt.
Till skillnad mot internering av hundratals i stugor på exempelvis Lysingsbadet i Västervik ger en utspridning i svenska hem följande fördelar: språkträning, en mentor som kan hjälpa till mot myndigheter, hjälp med samhällskunskapen, hjälp med att förklara svensk kultur och värderingar. Och vänskap och trygghet hos en svensk familj.
***
När ukrainarna nu kom till polska gränsen stod polackerna klara med sina bilar. En familj i varje bil tog hand om en mamma och hennes barn för vidare transport hem. TV-bilderna visade den trygghet den omgående fick i ett polskt hem.
Varför går det i Polen men inte i Sverige?
I Vimmerby kommer sannolikt Vimarhems tomma huskropp i Storebro att åter bli flyktingförläggning. Men komplettera gärna det med svenska ”värdfamiljer”. Jag tror det är många som gärna tar sig an en flyktingfamilj och blir deras mentor, deras svenska familj och hjälper dem till rätta. Det är bistånd i verkligheten. Bistånd på riktigt.
Nu blir inte flyktingsituationen densamma som när syrierna och eritreanerna kom. Många ukrainare kan engelska, har utbildning, har en kristen samhällsgrund och tänker sig inte ett liv i Sverige. De kommer alla att vilja åka tillbaka till sitt eget land. Återförenas med sina män.
Jag hoppas att vi kan utveckla vårt flyktingmottagande till något mer humant än det hittills varit.
***
Att vänsterpartiet skulle rösta nej till svenska vapen till Ukraina var som att dra bort det rosa skynket som täckt partiet, och visa den röda kommunistiska ideologin som partiprogrammet bygger på. Partiet lät den mörkröda falangen bestämma och tog fel beslut. Några dagar senare insåg man misstaget och ändrade sig.
Med den historia det partiet har är det inte svårt för oss över 60 år att minnas: partiledare CG Hermanssons (1964-1975) resor till vännerna i den gamla Sovjetstaten och för all del också partiledare Lars Verner (1975-1993) som aningslöst hyllade kommunistregimen i Ryssland.
Byxorna åkte ned när Sovjet upplöstes och bilderna från barnhemmens misär, arbetslägren för oliktänkande och kulturarbetare rullade i TV-rutan. Sedan dess har man med namnbyte och retorik försökt tvätta ur sig kommuniststämpeln. Partiledare Lars Ohly (2004-2012) lyckades dock ta tillbaka den då han definierade sig som kommunist. Partiledare Jonas Sjöstedt (2012-2020) har gjort allt för att få partiet salongsfähigt och nu skrev han också till partistyrelsen och bad dem ändra sitt beslut att neka Ukraina vapen.
Leendet och charmen hos nuvarande partiledare Nooshi Dadgostar ska man se igenom. I hennes partiprogram står bland annat ett förstatligande av svenska privata företag. Se gärna https://www.tv4.se/klipp/va/13745746/nooshi-dadgostar-vi-ar-viktiga-for-regeringens-stabilitet (03.00 in i avsnittet)
***
Man undrar i sitt stilla sinne vilka vänsterpartiet skulle be om vapen och Sverige anfölls? Kuba? Nordkorea? Kan man räkna med att få något om man inte själv vill ge?
Nej, det är viktigt att processen för inträde i Nato påbörjas och att vi sätter ned foten mot den naiva blåögdheten som präglat vänstern, men också socialdemokraterna, under alla år. ”Hatet” mot USA, som grundades under Vietnamkriget, ärvs i generationer i vänsterfamiljer.
Extremt upplysande att läsa Kommunistiska Partiets tidning Proletären nu: ”Såväl Nato och USA som den ukrainska regeringen bär ett stort ansvar för den långvariga konflikten som nu kulminerat i Rysslands invasion”.
Alltså, vill man leva i ett fritt land och fatta sina egna beslut, då bär man själv ansvaret för att bli invaderat. Kommunistiska Partiet i Sverige och Vänsterpartiet är inte samma sak. Men det finns många likheter i den ideologiska inriktningen.
***
Jag kan mycket väl förstå protester mot amerikanarnas krig i Vietnam, som var avskyvärt på många sätt, och också vara kritisk mot amerikanarnas krigiska sinnelag på 60- och 70-talet.
Men det är världens största demokrati. De andra, som röstade stödjande till Ryssland i FN-församlingen är Kina, Syrien, Nordkorea, Kuba, Venezuela – diktaturer hela bunten – och det är bara diktatur eller demokrati att välja på. Vänsterpartiet i Sverige var under ett dygn i det sällskapet.
Alliansfrihet finns bara på papperet. På riktigt måste man välja.
Därför bör en enig riksdag vänligt be om att få ingå i Nato.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.