Krönikören Micael Glennfalk.
Häromkvällen refererades EU-toppmötet i Albanien. Ett Albanien som tycker detta är det största som hänt dem sedan flerpartisystemet infördes 1995, efter att diktatorn Hoxha avled 1985 och hans kommunistsystem föll 1992.
Nu vill man till EU och ansökan har legat sedan 2009.
Vänsterextrema och högerextrema krafter (och även religiösa) är demokratins fiender. Receptet för att skapa en diktatur är det klassiska: med militärt våld störta makten och med militär och polisiär makt slå ned folkupproret.
Men kan man smyga in en diktatur i ett samhälle och sakta men säkert ta över vid någon tipping point? Ryssland sökte ju demokratiska lösningar efter Sovjetunionens fall – ändå lyckades Putin bryta den trenden och återföra Ryssland till diktatur. Vad vaktar demokratins murar? Folket? Nej. Politikerna? Knappast. Byråkraterna? Nej.
Rätt svar: de fria medierna.
Fria medier är den yttersta vakten, den som först slår larm och det kan vara om en skitsak som mutor eller fel använda kontokort, till hårdbevakning av religiösa och militanta sekter eller avslöjanden om extrema politiska celler. Den fria granskningen.
När Albanien går mot demokrati är mediefriheten och yttrandefriheten det viktigaste. Och det är det största problemet i landet nu. Även om yttrandefriheten garanteras i grundlagen numera, är det dåliga förutsättningar för en oberoende granskande journalistik. (UD rapport 15 maj 2021 om Albanien).
När Putin förstärker diktaturen och går i krig är att tysta media, att styra egna ägda medier, det viktigaste. Yttrandefriheten upphävs, därmed också fria medier. Och det går åt mycket media i en demokrati, många medier och olika typer av journalister. För journalister kan också bli korrupta, kan också bli köpta av en dominant tidningsägare eller av starka ekonomiska krafter utanför huset.
***
För att ha en mångfald av medier har våra olika regeringar betalat ut presstöd till ekonomiskt svaga tidningar och publikationer, som ändå ansetts viktiga för att balansera nyhetsflöde och innehåll.
Sverige är idag oerhört mediatätt. Skulle vi bo i USA hade vi knappt haft en dagstidning i ett område av Smålands storlek. Sedan digitala medier vann mark har, trots tidningsdöden som i många fall motverkades av presstödet, många kommuner fått medier av annan natur: digitala tidningar, bloggar och inte minst röstbärare som Facebook, Instagram och Twitter.
Det fanns en tid, 1970 och 80-talet då man sa att 80 procent av svenska journalister hade vänsteråsikter. Det uppvägdes väl av att majoriteten av alla tidningar var borgerliga – de svaga socialdemokratiska tidningarna hölls vid liv med presstöd eftersom de inte fick annonsmarknad på sina svaga upplagor.
Största påverkare är TV; TV4 och SVT. Och främst nyhetsprogrammen; deras val av inslag, deras sätt att göra inslagen, deras förmåga att hålla jämvikten.
Idag riktas fokus på SVT vars journalister i folkdebatten anklagades för att favorisera vänstern. En undersökning gjordes också av SVT som gav samma svar. Reportern Anders Holmberg gav därför SVT-chefen Hanne Stjärne (www.svtplay.se/video/8EywMdW/30-minuter/hanna-stjarne?) 30 minuter med frågan: Vad gör SVT för att balansera alla vänsterjournalister? Ser man det som ett problem?
Rödgröna väljare har större förtroende för SVT än bland väljare på högersidan. Varför är det så undrade Holmberg? Holmberg avslöjade en undersökning (Kent Asp undersökning 2011) gjord bland SVTs journalister att 70 procent sympatiserade med vänstern eller miljöpartiet.
Hanna Stjärne ville inte svara på följdfrågorna och vi kan strunta i det. Viktigast är att vi alla förstår att även journalister är färgade av sina personliga åsikter, därför är mångfalden journalister, mångfalden media viktigt för att skydda och vidmakthålla vår demokrati.
Jag kan drista mig så långt att vi ska slå vakt om de granskande journalisterna, därför att de enbart refererande journalisterna ger ju bara röst till avsändarens verklighet.
Det blir fel. Ja, det blir ofta fel i olika ”granskningar”. Men i de flesta fall rätt. Medias förmåga att rätta fel är mycket god i Sverige. Vi ska därför se till att mångfalden media består, mångfalden publikationer och mångfalden journalister. Viktigt att detta tas upp redan på skolan högstadie – medierna är trots allt den yttersta vaktposten för vår demokrati.
Därför får till exempel SD:s attacker mot SVT, SR och etablerade medier inte resultera i ett minskat antal mediaröster.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna.