Stat och regioner har ytterligare underblåst trenden genom att rikta sina infrastrukturinvesteringar till framkomligheten i storstäderna, till angöringsvägar, till järnvägsknutar och flygplatser.
Den lilla staden, den lilla kommunen har år efter år tunnats ut.
Men…kanske det krävdes en pandemi för att ungdomarna skulle upptäcka den lilla ortens fördelar?
Flytt och boendedynamiken fick sig en rejäl törn när människor plötsligt fick behov av utrymme i stället för compact living, för närhet till natur istället för krogen, för närhet till friluftsliv istället för springandet på trottoarer i storstaden.
Folk sökte bostäder i de mindre kommunerna och plötsligt gick huspriset upp i den lilla kommunens små tätorter, fritidshus blev attraktivt – återflytten syntes ha påbörjats.
Men har den fortsatt?
***
Vi kan ännu inte se facit på den flyttdynamik pandemin skapade men den har också fått draghjälp av den tekniska utvecklingen: folk kunde jobba hemifrån. Det tvingades man till under pandemin och företagen såg att det var möjligt.
Även om återflytten till kontoren har börjat ske, så är det ändå fler hemarbetstimmar idag än före pandemin. Arbetsplatsen och hemkontoret delar på tiden.
Ja, tekniken bidrar. Utbyggnaden av fiber bidrar. För Vimmerby kommuns del sker utbyggnaden sakta då den kom av sig av det politiska bråket 2013–2014 där Telia lovade guld och gröna skogar, men ändå inte lyckades fiberera den landsbygd som så väl behövde trådarna. Nu går fiberutbyggnaden sakta men den sker ändå (ja, vi får fiber till och med i Solnebo inom kort…). Och det är en stark bidragande orsak till att man kan jobba hemifrån. Alltså motverkar en utflyttning.
***
Nu är ännu mer hjälp på väg mot utflyttningen: det hotade klimatet.
Allt fler blir medvetna om möjligheten att leva mer klimatsmart i små kommuner. Också möjligheten att få ned sina energipriser.
Och Rysslands invationskrig i Ukraina kan också påverka. Visst höjer det dieselpriserna för landsbygdens folk, men det gör det även för storstadens invånare. Dock kan man få bostaden billigare här, därmed bo billigare med lägre räntekostnader och få pengar över till elen till elbilen.
Varför är då inte återflytten så stark som den borde vara? Rikt föreningsliv, kommuner som prioriterar föreningar, kultur och en livsstil tillsammans med naturen?
Ja, den unga familjen måste få förtroende för att den kommunala ekonomin fungerar så att exempelvis förskolan får sitt, grundskolan och gymnasiet får sitt, att äldreomsorgen får sitt, att byråkraterna (myndighetsutövarna) inte har större makt här än i storstäderna.
***
Men undersökningar - Kairos Future (Whats NXT) - visar också att hemkänsla och sammanhang är av sådan karaktär att man kan identifiera sig med platsen, med gemenskapen, med fritidsutbudet.
Jag tror inte att man måste uppfylla precis allt; krog- och nöjesliv, restaurangutbud etc. för att avgöra en flytt. Många i storstäderna besöker sitt ”nöjesutbud” mer sällan är landsortsborna som reser dit och hem i form av exempelvis en teaterresa.
Men förskolan, ja den måste fungera, skolan likaså, skolan måste se alla elever (mobbing är en flyttanledning), kommunen måste se föreningslivets kraft för att forma ungdomar till goda samhällsmedborgare, tryggheten på gator och vägar, polisens närvaro, sjukvården måste vara nära.
Tjänstepersoner är den arbetsgrupp som växer generellt, men som är minst i små kommuner. Nu kan tjänstemännen komma tillbaka, jobba hemifrån fyra dagar i veckan och på kontoret i storstaden en dag i veckan.
Men det fordras kommunikationer. Arbetet med Stångådalsbanan/Tjustbanans utbyggnad och angöring centralt i Linköping är vitalt för att en utflyttning ska vändas till en inflyttning. Till nytta för alla.
Allt hänger ihop, men några av grundstenarna ligger i kommunikation som fiber och vägar/järnvägar. Och de besluten grundar sig i botten på riksdagsbeslut.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna.