Make till makaber slakt på krigsoffer, intellektuell härdsmälta och ointelligent beteende får man leta efter.
Nu väntar vi på att den kurdiske räven ska bjudas in till samma fest. Det blir mördarnas fest.
Suttit jag som inbjuden skulle jag direkt lämna återbud till en fest där internationellt efterlysta mördare är inbjudna. Nej, jag hade inte gått dit ens om jag var Kungen själv.
Nämen det är vetenskapsmän säger man. Ja, men det är ländernas ambassadörer också. Och oavsett vilket, ingen från ryssland ska bjudas in till någon fest. Idrottsmän ska bojkottas, affärsmän ska bojkottas, politiker ska bojkottas och även vetenskapsmän får vackert stanna hemma och ha en egen fest i Kreml.
*
Att svenska Nobelfesten ens överväger en inbjudan och inte desto mindre ska verkställa än, är på något sätt så typiskt den svenska naiviteten och principlösheten.
Vi svenska är världens söndagsskolebarn. Vi dansar hem efter skolans slut i vår veckade rosa kjol och ljusblå byxor, trallande och sjungande, ivrigt förnekade att det finns onda människor som vill oss illa. I den svenska vänsterideologiska grundtonen är att ingen som gör någon illa ska sona sina brott, utan snarare sättas under behandling där notan för denna tas från offrens skattemedel. Denna inställning under årtioende efter årtioende har präglat detta land.
Inte förrän den stora vargen knackar på dörren och uppenbarar sig i egen hög person vänder sig förre försvarsministern Peter Hultqvist (s) om och säger till sina partikamraterna: ”Sa vi att vi inte ska vara med i Nato? Men titta! Det måste vi väl nu va? Det ser ut som om han tycker om att äta sina grannar…det såg vi inte komma…”
Dessa årtioenden av naivitet och skenbart skydd innanför söndagsskolans väggar har format en politisk och intellektuell elit som helt saknar principer. Någon har sagt att den enda princip som gäller i Sverige är principlösheten.
*
När nu Nopbelstiftelsens högt utbildade, burna högavlönade intellektuella elit i fullständig hjärnsmälta bestämmer att bjuda in krigsherrar till Sveriges största fest i vårt finaste finrum kommer svenska folket få spelet. Och Nobels varumärke solkats så till den grad att det tar en generation att återställa glansen.
Det måste bli ett slut på denna principlöshet och mjuka, lealösa ryggrad som aldrig kan stå rak och stå för något.
Jag minns ett samtal med en socialdemokrat om tiggeri i Vimmerby, som var en relativt ny företeelse då. Hon sa ”Det är inte förbjudet att vara fattig”. Nej, självklart inte. Men är det hon som får pengarna tror du? ”Så måste det ju vara.” Så hon transporterar sig själv upp genom Europa till Sverige? ”Ja, så är det.”
När det senare uppdagades att en man i en svart buss plockade upp kvinnorna vid mataffären, och vid systemet och körde ut i skogen för övernattning i något hyrt, kallt ruckel och tömde deras tiggeriburk, sa samma socialdemokrat: ”Är det verkligen så! Det var det värsta. Det kunde jag inte tro…”
*
Att tro gott om folk är en sak, det är i sig ett givet utgångsläge, men att analysera en situation, att tänka olika scenarior och vara proaktiv och fundera på sannolikheter inför framtiden är inte sossarnas främsta sida. Inte borgarnas heller för den delen. Politiker är inte vana vid kreativitet, bara reaktivitet.
Nu är det Nobelstiftelsen som får dras i tjära och långhalm.
Det har de denna gång gjort sig förtjänta av.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna.