Så inleds boken ”Politikernas ekonomibok” utgiven redan 2015 av tidningen Dagens Samhälle, det offentligas Sveriges egen tidning. Boken är skriven av Måns Wikstrand och kan säkert rekvireras från tidningen om du är intresserad.
Kommunpolitiker borde vara det.
Kommuner och landsting lyder under självkostnadsprincipen och därför har en del politiker problem med vinst. Men lagen som reglerar detta säger också att budgeten ”ska upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna” och sedan år 2000 finns ett överskottsmål som ska ligga på 2 procent, det s.k. balanskravet.
*
I många kommuner anser framförallt vänstersidan att man kan minska överskottsmålet. Ta pengar från överskottet att öka budgeterna i skola och socialomsorg med. Varför duger inte noll?
Min motfråga är; var någonstans i näringslivet, i förenings- och organisationslivet, i familjehushållet duger ”noll”?
Är världen så inrättad att alla budgetar hålls? Att det aldrig inträffar något oväntat? Att något aldrig kostar mer än beräknat?
Nej, de allra flesta förstår att noll inte räcker. I näringslivet räcker det oftast inte ens med 2 procent. Över tid måste överskottet vara större och då är det bättre att plocka in lite i ladan år från år.
Så vinsten behövs.
*
I Vimmerby har man de senaste åren använt skattehöjningar för att klara investeringar, mycket just för att man aldrig byggt upp något större överskott.
Gymnasieskolans om- och tillbyggnad krävde skattehöjning, liksom byggnationen av omsorgsboendena Borghaga och Vimarhaga i kombination med Lundens förskola.
Den tidigare majoriteten S+M 2014-2018 må kritiseras för ett och annat, men man höll fast vid överskottsmålet och att de pengarna skulle amortera de stora lån som fick tas upp. Det arbetet måste fortsätta ännu ett tag, och investeringar hållas nere.
Den senaste skattehöjningen ger ensamt ett så pass stort överskott att det måste gå till amorteringar. Andra kommuner kommer snart ifatt Vimmerby, som då gjort sin läxa, och kanske man kan justera skatten något neråt igen, om staten ökar sitt ansvar för de beslut man tar i riksdagen.
*
Man ska veta att riksdagens påverkan på kommunal ekonomi är enormt. För att inte säga totalt. Kommunerna har att på bästa sätt hantera riksdagens beslut med de medel man har. Politiken har genom åren lett till att alla satsningar i exempelvis infrastruktur görs väster om E4:an i huvudsak.
Just infrastruktur har stor påverkan på en kommuns utveckling. Utan infrastruktur, ingen besöksnäring, inga storföretag, inget arbetskraftsutbyte, ingen studentpendling, ingen åtkomst till större handelsområde. Här har riksdagen misslyckats.
Reformer till exempel, beslutas i riksdagen och betalas av kommunerna. De reformer som skett inom välfärdens sociala område betalas av kommunskatten.
Invandringen betalas högst i två år av riksdagen, därefter står kommunen för kostnaden.
*
Vän av ordning säger nu att kostnadsutjämning och inkomstutjämningsbidragen till kommunerna – egentligen pengar som rika kommuner skickar till fattigare – är resultat av riksdagens beslut. Se där kommer det pengar!
Jo, men i utbyte mot dessa pengar (kanske runt 30-40% av Vimmerby kommuns budget) så skickar kommunen alla unga över 18 år till storstäderna, de rika kommunerna. Där får de statligt betald universitetsutbildning, och där stannar de när de sedan blir skattebetalare. Hela kostnaden för förskola, grundskola och gymnasium har den mindre kommunen stått för.
Ska vi då ha planekonomi? Absolut inte! Men vi behöver pröva andra sätt att fördela på, att styra på. Skola, mycket i social omsorg och invandring är riksdagens beslut. Alla deras beslut ska riksdagen också finansiera till exempel. Fullt ut. Lika i hela Sverige. Därför är det lämpligt att vissa verksamheter styrs av staten istället för av kommunerna.
Idag klarar många kommuner inte sitt överskottsmål, socialen och skolan ger stora underskott. Skulle man vara sämre i den lilla kommunen flyttar snart unga skattebetalande föräldrar också till storstan.
Vi ligger i den onda cirkeln redan nu. Första beslutet borde vara att alla som beslutar om kostnader, också tar fakturan.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.