Micael Glennfalk (M) menar att kommunen borde få försöka stämma staten.
Foto: Jakob Karlsson
Så kallade tredjemansskador är det svårt att få ersättning för i Sverige. Huvudregeln är att bara den som direkt drabbats av skada i och med ett felaktigt myndighetsbeslut kan komma ifråga. Folkhemmet är inte till för alla, de som blir drabbade av myndigheter får reda sig själva oftast.
Den svenska vänsterpolitiska folkhemstraditionen som skapat vårt rättssystem har sett till att slagsidan gentemot medborgare och företag är rejäl. Staten är störst och allenarådande. Det är inte för inte som vi är grannar med forna Sovjet. Det vill säga; gör medborgarna eller företagarna fel tar statliga och kommunala myndigheter sig rätten att ta ut rejäla straff.
Det handlar om 10 000-tals kronor för att någon misslyckats med att orientera sig rätt i den byråkratiska paragrafdjungeln. Straffen är mångsidiga. Hamnar du hos Kronofogden är det inte bara straffavgifter; du straffas också med att inte kunna ta ett kreditkort, inga banklån, svårt med telefon och lägenhet. Du blir oftast utblottad och har små chanser att komma tillbaka under en livstid.
Skattemyndigheten skickar dig till Kronofogden om du bara drar över en månad, sedan är du i rullorna.
*
När staten gör fel är skadestånden sparsamma, om ens möjliga att få.
När Astrid Lindgrens Värld tvingades stänga sommarsäsongen, på felaktiga myndighetsbeslut från polisen i Malmö enligt Förvaltningsrätten, så fick det stora följder för en hel kommun. Det är knappt man kan överblicka det. Restaurangen Smak gick i konkurs. Ägaren Simon Johansson hade säkert klarat coronakrisen om han fått ta del av turismen som varje sommar kommer till Vimmerby. Hade ALV fått spela för 50 personer i taget på sina nio scener, förlängt sitt öppethållande över dygnet och därmed coronasäkert kunnat ta emot flera tusen turister dagligen så hade besöksnäringen i Vimmerby kunnat hanka sig fram.
Det är inte fråga om massa galna stockholmare som solar tätt tätt på Kungsholmen, eller trängs på dansgolv på krogarna – det är nyktra barnfamiljer som dirigeras av parkvärdar och som anvisas platser. Astrid Lindgrens Värld är en mycket seriös aktör, man hade klarat att styra upp verksamheten så coronasäkert det bara går.
*
Det sitter några personer i Malmö och utövar myndighetsutövning. En myndighetsutövning som stänger ned en hel kommun. Orättfärdigt, på felaktiga grunder med en lagvidrig tolkning. Är det verkligen rimligt? Borde inte en sådan fråga tagits på högre nivå? Kan en polisavdelning stänga ned företagsamhet, göra folk arbetslösa, orsaka väsentliga förluster enbart på ett beslut denne själv tagit?
Det är faktiskt möjligt i Sverige idag. Så skedde i Malmö när ALV förbjöds ta in mer publik än 50 personer genom entrén och att alla parkens scener tillsammans endast fick ta 50 personer. Ett helt galet beslut ur alla aspekter. Och alltså inte lagenligt.
Nu kan ALV välja att stämma staten. Jag tycker också att kommunen ska göra ett försök att inlämna en stämning med vidhängande skadeståndsanspråk. De enskilda aktörerna inom besöksnäringen har små möjlighet att finansiera en process mot staten.
Normalt hanterar Justitiekanslern de mindre skadeståndsanspråken på staten men i detta fall tror jag det går till domstol, om en stämning lämnas in. JK yttrar sig givetvis. JK handlägger ju vanligtvis anspråk mot staten där en statlig myndighet har fattat felaktiga beslut. ”Fel och/eller försummelse vid myndighetsutövning” borde prövas oftare vid domstolarna.
Det måste finnas en bättre balans mellan det rättsliga tryck staten sätter på medborgare och företag, och det tryck allmänheten kan sätta mot staten. Idag är vi alla i underläge gentemot staten. Eftersom myndighetsutövningen enbart delvis hanteras på basis av riksdagsbeslut, utan också är beroende av enskilda tjänstemän och deras godtyckliga tolkningar, är det viktigt att företag och allmänhet får en större möjlighet till klagan. Idag är en klagande företagare hänvisad till en egen rättshjälpsförsäkring.
*
Jag hoppas verkligen att Astrid Lindgrens Värld och Vimmerby kommun inlämnar en stämning mot staten för det felaktiga beslutet som fick så stora konsekvenser. En försvårande omständighet för staten är att man heller inte rättade till beslutet medan tid fanns under försommaren.
Ärendet måste prövas för detta är inte rättssäkert. Alltför stort ansvar åvilar en enskild polistjänstemans tolkning, som hen omöjligt kunde förstå följderna av.
Nu blev de enorma för en av de största branscherna i Vimmerby; besöksnäringen. Som så många har sin inkomst ifrån. Det är inget annat än en tragedi. Och som statens myndigheter brukar säga; Någon måste få betala för felaktigheten.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.